Var bjudna på dop i Gävle så vi lånade bil och pinnade upp. Vi kom iväg sent och den lånade bilen läcker olja så jag hade inte räknat med att det skulle gå fullt så snabbt som det faktiskt gjorde -två timmar drygt inklusive mackbesök i början och lunch på vägen. Anledning? Jo, förbi Uppsala och faktiskt ända upp till Gävle har man byggt ordentlig motorväg. Dvs, man behöver inte stanna vid hundra rödlysen genom Uppsala OCH det är flerfiligt och något rakare på Uppsalaslätten där man tidigare tvingats igenom varje liten byhåla på slingrig smal väg med alldeles för mycket och tung trafik. Halleluja!
Dopet var livfullt och vackert och välsignat och det var härligt att träffa gamla vänner som det är alldeles för sällan vi träffar nuförtiden. Vi fikade och gullade med bäbisar och busade med barn ända tills alla andra gäster åkt hem. Då beställde vi kinamat och åt och sen gav vi oss hem i snålblåst och ösregn.
-"Mamma, nu orkar jag inte att det ska vara så mörkt att jag inte ser nåt ut" gnällde sonen. Socker- och kalasstinn somnade han i höjd med Uppsala och väl hemma i hissen i mammans famn började han sovandes att gapskratta. Det var en bra dag.
Vi gav för övrigt bort
ett utedass.
Mamma sitter fram och fixar musiken
Lego är bra att fördriva tiden med när man åker långt.
Usikt från ett bilfönster.
Framme i Bjurliden!
Fina farmor.
Snickerboa.
Blommor.
Min kojtrappa. Och mina nya träskor.
Syster. I Rauma.
Mästerfotografen.
På väg...
Pappa, nästan lika bra fotograf som jag.
Syster, kusin Linnea och tante Grete på Gyltö.
