Emellanåt är vigslar inte alls roliga. Man är snäppet viktigare än frisören och förväntas inordna sig efter brudens tankar om den, ety det är "hennes dag". Det är inte på de flesta vigslar, men de som är tar en massa energi och överskuggar en del av motivationen att ha kvar den juridiska vigselrätten.
Emellanåt är det inte alls så. Idag hade jag inte en utan två helt fantastiska, på sina egna sätt, vigslar. Då är det roligt att vara präst! Då känner man sig i anspråktagen med just den kompetens man har, de tankar om att gestalta det man står inför och med Den man står inför.
Idag var en bra påminnelse om att det bara är dumt att lägga så mycket energi på det där negativa. Att få förmedla Guds välsignelse till människor som vill leva ihop är fantastiskt och att få be för dem och ge dem en stund som de förhoppningsvis kan hämta näring från långt fram i livet när det behövs. Varför ska vi avstå från det?
Visar inlägg med etikett vigsel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vigsel. Visa alla inlägg
lördag 8 maj 2010
lördag 23 augusti 2008
Tre vigslar
Barn har jag döpt på löpande band. Men aldrig vigt mer än ett par om dan (möjligtvis två). Men det var förr i tiden när jag arbetade i skokartongskyrkor av tegel. Nu har mitt nya liv börjat. Med vigslar. Det är sånger och solon, psalmer, riskastning, dikter, rosor, basketbollar och kanoner. Det är tårar och ett och annat skratt. Det är pampiga orgelstycken och nervösa tärnor. I kubik. Och faktiskt, det är rätt okej.
Men det är också tur att det bara är augusti en månad om året...
Men det är också tur att det bara är augusti en månad om året...
lördag 2 augusti 2008
Vigsel
Idag gjorde jag ett tillfälligt avbrott i semestrandet och vigde (veg, vigslade?) ett par. Allt fanns där och lite till. Sånt gör mig glad. Underbara är sannerligen dina verk Herre!
Deras lilla dotter, sittandes på första bänken, pekade på mig under klockringningen och sa "där är Jenny!" till sina barnvakter. Sånt är också roligt. När man faktiskt känner familjen. När familjen är församling.
Och vilken sångerska sen som sjöng! Och vilken ackompanjör! (som dessutom får många extrapoäng för att han skjutsade mig in till Hammarby sjöstad fast han själv bara skulle till Orminge och därmed landade jag hemma en kvart innan jag ens hade kommit med buss till Slussen).
Deras lilla dotter, sittandes på första bänken, pekade på mig under klockringningen och sa "där är Jenny!" till sina barnvakter. Sånt är också roligt. När man faktiskt känner familjen. När familjen är församling.
Och vilken sångerska sen som sjöng! Och vilken ackompanjör! (som dessutom får många extrapoäng för att han skjutsade mig in till Hammarby sjöstad fast han själv bara skulle till Orminge och därmed landade jag hemma en kvart innan jag ens hade kommit med buss till Slussen).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)