Julkrubbor och dop

Läser om när oväntade saker dyker upp i krubban. Och tänker att det borde dyka upp oftare. Jag har också läst Debbie Blue. Och vet dessutom hur bekvämt det är med det väntade, och att gå på i samma gamla vanliga förkunnelsetofflor.

Men när det oväntade dyker upp utmanas man. Det kan bli pannkaka men det kan också bli riktigt bra.

Jag hade ett dop för ett tag sen (i somras? I våras? Minns faktiskt inte), där dopbarnets storebror väldigt gärna ville ha med sin leksaksdinosaurie. Detta tyckte inte föräldrarna eller om det mor-/farföräldrarna var lämpligt. Vid ett obevakat ögonblick hukade jag mig ner till pojken och frågade om vi skulle gömma dinosaurien i dopfunten (det står en silverskål inuti stenfunten). Under hela dopet var han en exemplarisk storebror som andaktsfullt stod bredvid dopfunten medan lillasyskonet döptes, psalmer sjöngs, böner bads och bibelord lästes. Alla var mycket imponerade.

Efteråt tog han triumferande fram dinosaurien. Jo. Om vi säger at Gud älskar alla, då får vi inte utesluta dinosaurierna heller. Gud vet hur många fler vi utesluter för att vi inte tycker det är passande. Det stora doptalet höll inte jag den dagen, den höll storebror. Och hans dinosaurie.

Dop i Flen

Idag har vi haft en familjeaffär å kyrkans vägnar. Eller vänners. Eller både ock. Vi har döpt. Eller ja, jag har döpt. Med Ester på armen (mjölksyra, yes, I know your name) eftersom hon tvärvägrade allt annat, Elias kring fötterna otåligt bonkandes på mässingsfatet i dopfunten, maken som stolt fadder och ett dopobjekt som somnar i sin moders famn lagom under välsignelsen.

Det är något speciellt med barndop med många barn, men jag föredrar när det är andras barn, det har jag lättare att hantera på något vänster. Och idag var det dessutom bara fyra barn inkl. dopbarnet så hälften var mina. Suck. Men det gick ju. Och det sägs att det gick bra.

Dessutom fick jag en superfin stola av modern, broderad och handsydd med kärlek. Wow.

En regnig dag på E4:an

Var bjudna på dop i Gävle så vi lånade bil och pinnade upp. Vi kom iväg sent och den lånade bilen läcker olja så jag hade inte räknat med att det skulle gå fullt så snabbt som det faktiskt gjorde -två timmar drygt inklusive mackbesök i början och lunch på vägen. Anledning? Jo, förbi Uppsala och faktiskt ända upp till Gävle har man byggt ordentlig motorväg. Dvs, man behöver inte stanna vid hundra rödlysen genom Uppsala OCH det är flerfiligt och något rakare på Uppsalaslätten där man tidigare tvingats igenom varje liten byhåla på slingrig smal väg med alldeles för mycket och tung trafik. Halleluja!

Dopet var livfullt och vackert och välsignat och det var härligt att träffa gamla vänner som det är alldeles för sällan vi träffar nuförtiden. Vi fikade och gullade med bäbisar och busade med barn ända tills alla andra gäster åkt hem. Då beställde vi kinamat och åt och sen gav vi oss hem i snålblåst och ösregn.

-"Mamma, nu orkar jag inte att det ska vara så mörkt att jag inte ser nåt ut" gnällde sonen. Socker- och kalasstinn somnade han i höjd med Uppsala och väl hemma i hissen i mammans famn började han sovandes att gapskratta. Det var en bra dag.

Vi gav för övrigt bort ett utedass.