De tio sämsta sakerna med att fasta

Det är askonsdag och jag har blivit utmanad, eller snarare given en stafettpinne i Humorstafetten 2009. Mitt valda ämne är som rubriken lyder: De tio sämsta sakerna med att fasta. Jag har fokuserat på den fasta som handlar om att avstå från det ena eller det andra. Om ni inte märker det själva.

1.Alla de som passar extremt dåligt i säck och aska. Påtvingad estetisk fasta för alla andra är ju dåligt.

2. Man måste bryta fastan på söndagarna (uppståndelesfesten kan man ju inte hoppa över som den goda kristna man är) och därmed är det inte bara en omgång koffein- och sockeravvänjning som gäller, utan fler än man vill räkna.

3. Det (ännu) olösta problemet hur man ska kunna facebookfasta utan att någon ska märka att det är just det man gör håller en vaken på nätterna...

4. Man kan inte reta andra med pralinaskar och dignande godisskålar med mindre än att det slår tillbaka mest på en själv.

5. Den kakafoni som utbryter inom en när man hittar en oöppnad godispåse i en skrivbordslåda på jobbet och intensivt börjar diskutera alla kreativa kryphål som poppar upp av typen "fastan gäller ju bara nyinköp av godis, inte själva ätandet av gammalt" eller "gammalt godis är ändå så äckligt att det faktiskt räknas som späkning att äta det" med sig själv.

6. Det är lönlöst att klaga på att man inte får en kaka till kaffet efter dagens lunch.

7. Arbetsgivaren uppskattar inte när man försöker arbetsfasta. Inte ens i kyrkan.

8. Man får inte skryta om sina fastebravader. Hur kul är det? När man äntligen har något att skryta om.

9. Sa jag att man inte får skryta om hur duktig man är. Fast man inte vill något hellre!

10. Man blir enkelspårig. Mycket. Enkelspårig. Skryta. Vill. Nu.

Jag lämnar över stafettpinnen till en person som jag ska avsluta fastetiden med ... *trumpetfanfar* Cissi