Buckle up, here we go!

I ett tillfälligt tillstånd av sinnesförvirring tänkte jag för något år sen att det skulle vara bra planering att trycka in så mycket jobb som möjligt på de helger jag var i tjänst denna vår. Det har resulterat i fler än en helg med vigslar och/eller dop på lördagen och sedan högmässa, konfirmander och gudstjänst med små & stora på söndagen. Denna helg toppade jag det med ett vigselsamtal också. Som om jag inte är lagom mör efter ungefär hälften.

Som tur är har jag ju världens bästa jobb. Och kanske världens bästa församling också. Definitivt världens bästa konfirmander och bland de härligaste barnkorister.

Jag trivs med all den feedback jag får här. Och det handlar inte bara om positiv kritik. Idag var det en man som strängt sa: "godkänt, men inte mer än så" efter högmässan. Andra tyckte annorlunda. Och det är ju det som är så fantastiskt. Att både bli utmanad, påmind om att ansträngning faktiskt är viktigt och bekräftad. Ingen likgiltighet liksom. För det är ju rena döden.

Från högmässa till konfirmander. Där vi pratade just om döden. Fina samtal. Och fin tavla blev målad med gemensamma krafter. Och fina dikter. Om jag fick skulle jag skriva dem här. Faktiskt.

Och så lite dans och lek i gudstjänst med små & stora. Glädje. Och nästangudbarnet i trappen spanandes ut över församlingen. Jepp, här hör jag hemma.

Och så lite kärlek på det. En vigsel bortom konventionerna. Enkelt, nära. Och varför har jag inte upptäckt hur bra psalm 180 funkar på en vigsel tidigare?!

Något gnager

Varför ska det vara så populärt -och kompromisslöst när det kommer till brudöverlämning?

Bygglov -en parentes om värdsligheter

Det är lite svårt att fira gudstjänst i kyrkan när det ser ut så här. Som tur var går det ju bra att fira gudstjänst i församlingshem, andra kyrkor och i det lilla kapellet bredvid kyrkan. Men nog ska det bli roligt att få inta henne igen den 10 maj!

Tänk att ett besök hos tandläkaren kan leda in en på tankar om syndabekännelsen

Ett besök hos tandläkaren är lite som att betala för att få en reprimand. Det är inte roligt och man hinner både bli arg och fundersam över om de verkligen inte kan vara trevligare. Samtidigt så vet jag ju hur det är. Jag borstar tänderna, men mer än så är det inte. Jag skulle kunna sköta om dem mycket mycket bättre. Så av omtanke om min mun så borde jag skärpa mig och det är ju det tandläkaren säger, varken mer eller mindre.

Och så slår det mig. Kanske är det så en del känner inför syndabekännelsen i gudstjänsten? Här kommer jag och lever mitt liv och så kommer det en syndabekännelse som påminner om att jag faktiskt skulle kunna leva ännu bättre, ännu mer medvetet. Och det provocerar. Fast man vet hur det är. Egentligen. Man borstar tänderna, men inte mer.

Kyndelsmässodagen

Två predikningar och ett doptal skulle skrivas idag. Maken var på någon form av seminarium. Jag tog barnen till kyrkis. Det var knökfullt men i det stora hela lika trevligt som vanligt. Barnen åt bra, lekte bra och sov bra efteråt. Dottern i alla fall. Sedan lekte vi kurragömma tills maken kom hem och vi åt middag. Maken la dottern, jag tittade på Wild Kids med sonen. Sedan somnade han snabbt fnittrandes åt elefantbajs. Piece of cake att natta. Datorn på. Predikan ska skrivas. Tomt. Make i soffa bredvid. Det går inte an. Spelar lite spel. Kommenterar någons status. Melodifestivalen börjar. Gäsp. Kanske borde skriva?

Joru. Helig Ande är god. Den blev skriven. Efter sångtävlingen. Kl 11 blir det en predikan. Om världens ljus. Och det är inte vem som helst det.

Kl 17 blir det en annan predikan. För barn i alla åldrar. Och deras föräldrar. Också den om världens ljus. Och om dopet.

Välkomna!

Mmm...idnattsmässa!

Ljus, stilla natt, änglasång, crescendo, pompa och tillsist O helga natt. Det går ju inte att "bara" gå och lägga sig nu.

Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.

Första advent. All in a days work.

*Sätta på datorn. Byta skor. Skriva ut beredelseordet. Skriva ut eftermiddagens predikan. Skriva ut eftermiddagens förbön. Kolla vilka barn som gjorde vad förra familjegudstjänsten. Gå till kyrkan. Gå igenom 11-gudstjänsten. Check.
*Högtidsgudstjänst. Nästan fullsatt kyrka. Beredelseord. Liturgisk sång. Glatt överraskas av givmildheten till Hela världen. Check.
*Scoutbasar. Mingla. Uppmuntra uppgivna glöggsäljande scouter. Äta pepparkaka. Titta på böcker. Kändisspotta. Check.
*Packa låda med glitter, julgranskula, adventsljus, adventsstjärna och krubba. Till predikan förstås. Senare. Check.
*Äta lunch. Fundera på varför det kryllar av poliser och piketbilar vid Östermalmstorg en vanlig söndag. Komma på det. Check.
*Kolla julkrubban som står uppställd på Hovstallets julmarknad. Dålig plats. Dåligt ljus. Dåligt läge. Ta med lappar och gå igen. Check.
*Montera barnikeastol. Vara för svag och ha för dåligt verktyg. Ge upp. Check.
*Gå igenom familjegudstjänsten med kollegor. Öva med körerna. Visa kollekttricket. Fira adventsgudstjänst. Igen. Inviga tavla. Mingla. Check.
*Kolla mejl. Inse att det är julvandringar hela nästa vecka. Kolla igenom vandringen och vad som månne behövas läras utantill till imorgon. Prata lite med trött kollega om väsentligheter. Packa ihop. Gå hem. Check.

Tacksamhet och lovsång

Dagen har varit vikt åt predikoförberedelse. På högmässan kl 11 celebrerar jag "bara" men kl 17 är det gudtsjänst med små och stora. Jag var på kyrkis med barnen och pratade med min kollega där. Fick många goda ideér, om än det kändes lite väl häftigt att samla ihop +150 stenar som de gjort och sedan skrivit "tack" på var och en av dem. Men några stora kan jag väl fixa, tänkte jag frimodigt! Sedan satte jag mig ner med alla mina tankar och började skriva. Goda vänner och kollegor som skriver samma oländiga tidpunkter som jag själv (om än det i detta fallet var ovanligt) hjälpte med goda tankar. Den som vill se och höra resultatet får pallra sig till Hedvig.

Jag är oändligt tacksam för goda kollegor som delar med sig av sina predikningar, sin tid, sina tankar, sina svårigheter och i all enkelhet -sina liv! Och jag är glad och tacksam att jag får vara med i sammanhang där jag får så mycket och där det jag har och ger tacksamt tas emot.

Strängnäs t/r

Idag trotsade jag regnstormar och tog mig till Strängnäs där Johan Dalman installerades som domprost. Vi var en sk informell ekumenisk delegation som åkte, bestående av katolska och lutherska vänner och det var ritkigt trevligt. Johan hann jag inte ens säga hej till, men jag tänker att jag mejlar honom en hälsning ikväll.

Gudstjänsten var låååång, men helt uthärdlig! Jag gillar när barnen har en självklar plats i kyrkan som rum och en självklar plats i gudstjänsten utan att det blir en "specialgudstjänst". Över huvud taget var det mycket som bara kändes självklart, tex att vissa moment var på finska men med översättning i agendan på ett okoplicerat sätt. Roligast var kanske (om man nu får skvallra om vad vi ämbetsklädda i delegationen fnittrade åt efteråt) när två barn under slutskedet av måltidens ihopplockande sjöng ungefär "Du är vår far och håller om oss, hela vår jord..." med rörelser och Johan hamnade i mitten. Associationerna hade nog inte gått åt samma håll om antingen Johan varit kvinna eller om Gud hade tilltalats som mor i sången...

För övrigt har jag aldrig sett ett så stort ämbetskors som det som oblatbröderna har till sin ordensdräkt. Jag vet inte om man ska vara avundsjuk eller lättad.

Nedräkning

Lunchmässa, i all sin ornat. Guds ord och måltidens gemenskap. Sedan London. Min helg rings in...

barn och nattvardsteologi

Idag skulle jag prata gudstjänst och nattvard med barnkörerna inför Heliga Trefaldighets dag och "Mässa med små och stora". Första kören gick okej. Dom gick i sex-års och ettan. Efteråt pustade jag ut och tänkte att den andra kören i alla fall blev lättare eftersom de är äldre.

Den andra kören var inte äldre. Det har skett förändringar under året jag varit borta. Den andra kören var den efterlängtade och efterfrågade småttingkören för 4-5åringar.

Det var inte lättare.