Bara en hänvisning.

There is going to be some serious blogging -but here.

London

Jag arbetar dygnet runt i tre dygn nu. Det ar synd om mig. Nejda, men jag ar i London med ungdomsgruppen. Vi turistar, ater god mat, skrattar mycket och idag ar det musikal och shopping pa agendan. Jattestackars. Mwohahahaha

London no more

Dagarna gar fort nar man har roligt. Lek, parker, batturer, farmers market, shopping, museum och lek igen har statt pa schemat. Och sa mys med babis, mys med stora barn och familjen. Nu aker vi hem igen.

Ett kärt återseende

För tolv år sedan ganska precis kom jag till NY full av förväntningar. Ett läsår skulle spenderas på GTS. Det var fantastiskt roligt och utvecklande och jag har längtat tillbaka! Igår återsåg jag så skolan. De har rivit en av byggnaderna för att bygga nytt och utifrån kändes det ointagligt. Men väl inne. Ah! Precis som vanligt! Rofyllt. I kapellet tårades ögonen. Varför vet jag inte. Kanske för att det verkligen är en helig plats för mig och det var en helig tid på många sätt. Och samtidigt, precis som bygghålet bekräftar, så händer det saker. Nu är nu. Man växer, utvecklas, förändras. Så som det ska vara. Det är också heligt.

En regnig dag på E4:an

Var bjudna på dop i Gävle så vi lånade bil och pinnade upp. Vi kom iväg sent och den lånade bilen läcker olja så jag hade inte räknat med att det skulle gå fullt så snabbt som det faktiskt gjorde -två timmar drygt inklusive mackbesök i början och lunch på vägen. Anledning? Jo, förbi Uppsala och faktiskt ända upp till Gävle har man byggt ordentlig motorväg. Dvs, man behöver inte stanna vid hundra rödlysen genom Uppsala OCH det är flerfiligt och något rakare på Uppsalaslätten där man tidigare tvingats igenom varje liten byhåla på slingrig smal väg med alldeles för mycket och tung trafik. Halleluja!

Dopet var livfullt och vackert och välsignat och det var härligt att träffa gamla vänner som det är alldeles för sällan vi träffar nuförtiden. Vi fikade och gullade med bäbisar och busade med barn ända tills alla andra gäster åkt hem. Då beställde vi kinamat och åt och sen gav vi oss hem i snålblåst och ösregn.

-"Mamma, nu orkar jag inte att det ska vara så mörkt att jag inte ser nåt ut" gnällde sonen. Socker- och kalasstinn somnade han i höjd med Uppsala och väl hemma i hissen i mammans famn började han sovandes att gapskratta. Det var en bra dag.

Vi gav för övrigt bort ett utedass.