Vid nattvarden idag delade jag ut vin. En liten flicka tittade förväntansfullt upp från altarrundens knäfall med oblaten i ena handen. Jag sträckte kalken över räcket så att hon skulle nå att doppa. Den andra handen var snbbt där.
Kloink, kloink.
I vinet ligger plötsligt två kronor.
Kollegan med den andra kalken fick ta resten av kommunikanterna själv. Jag ställde mig vid altaret och mediterade över offer. Våra offer. Och Guds offer. Offer i offer.
(Jo, det var nog så att flickan i fråga blivit tillsagd vid offergången att man absolut skulle lämna sina kronor där, inte ta dem med sig och så kom jag där med nåt kollekthåvsliknande och hon hade några kvar...)
Visar inlägg med etikett offergång. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett offergång. Visa alla inlägg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)