Lärdomar och vattkoppor

Den 9 december bröt vattkoppor ut på dottern. Den 13e hittade vi första koppan på sonen.

December brukar vara en intensiv jobbmånad.

Vi har pusslat med tider, bokat om möten, jobbat på kvällar, hittat barnvakt med egen vattkoppig son, sprungit till försenade bussar, börjat handla mat på internet -och julklappar, gått på varandras nerver hemma, myst, kliat, lekt, läst, brottats och lite till.

Det är inte helt dumt faktiskt att få lite perspektiv på vad som är viktigt och inte fullt så viktigt. Både jobbmässigt och privat.

Man kanske kan säga att vattkopporna faktiskt kom rätt lägligt.

Svinisen

Redan i söndags var jag på väg att skriva ett inlägg om influensan efter att ha hört en bra predikan om vad rädslor gör med oss och vår syn på varandra -kanske med anledning att man i just den församlingen så här på medmänsklighetens söndag uppmanade oss att inte ens räcka varandra handen och önska varandra fred och frid -det är ju en smittokälla gu' bevars. Och på förskolan finns en och annan förälder som är rädda för barnens och personalens handslag på morgonen. Som om det gör någon som helst skillnad -de tröstar, gosar, byter blöjor, torkar snor, hanterar nysningar över hela matbordet dagligdags. Nä, detta är bortom alla proportioner. Och så skriver vännen Essa precis det jag skulle vilja ha sagt. Praktiskt. Jag länkar... Läs!

Peter och vargen?

En dag med strålande solsken och värme och lek med barnen slutade med något migränliknande hemma hos stora lillasyster. Ringde chefen för att varna. Palmsöndagspredikandet förstod jag inte alls hur det skulle kunna gå. Han föreslår att vi ska höras senare under kvällen. Jag får i mig nåt smärtstillande som verkar hjälpa. Barnen blir utfodrade och vi blir hemskjutsade. Stillheten lägrar sig. Försöker äta lite. Jodå. Illamåendet och ontet är borta. Ringer chefen. Det ska nog gå. Lite sömn på det här bara. Vi är ju i alla fall tre om denna gudstjänst. Förutom församling och Herren själv.

Men jag känner mig lite som han som ropade "varg" (fast jag vet att det uppskattas att få lite mer än nån timma på morgonen OM man till nöds skulle behöva damma av någon gammal predikan).

Var *host host* dag

Sjukdom blir också vardag om det håller på tillräckligt länge. Kul va?!

Idag har det varit lugnt på feberfronten. Men det har hostast desto mer. När dottern inte kunde sova efter lunch, fast hon var supertrött, så gav jag in och ringde Vårdcentralen. Fick en tid och hostade oss dit. Och tre timmar senare, undersökta, mediciner upphämtade på Apoteket och med middag i magen är vi hemma igen. Det var nog till och med lite roligt. Det krävs inte så mycket för att roa tre stycken som varit hemma en vecka, det står klart.

Nu är det bara att hoppas att medicinerna verkar så att alla får sova hela långa natten och är glada och pigga imorgon när "faffa" kommer (det är fö ett typiskt bra Esterord och betyder kanske lite halvt otippat "farmor och farfar"). Och tackomochlovom så är smittrisken förbi helt klart imorgon enligt den trevliga läkaren. För att inte tala om hur friska och osmittande vi är när kusin Emma kommer på söndag. Barnen kan andas ut...

Status

Tre av fyra är fortfarande hemma. Tyvärr är de två yngsta mycket mycket piggare än den äldsta. Imorgon blir det nog vanlig vardag igen. Förhoppningsvis.

Vab vs arbetet del 2

Idag är det omvända förhållanden från igår. Dottern är slak och sonen piggare. Det betyder att det finns en chans att få något jobb gjort. Bara jag inte somnar. Det är ju utmattande att vara på gränsen själv, inte få sova ordentligt och vara tvungen att ta hand om sjukliga små hjärtan.

Det goda i kråksången verkar vara att det går över snabbt? Lagom tills sväronen kommer i helgen borde vi allihopa vara friska. Och alldeles alldeles säkert tills kusinen dyker upp på söndag. Jorusåatt.

Vab vs arbetet

Jag undrar hur det egentligen är tänkt att VAB-dagar ska funka med det slags jobb jag har. Eftersom jag inte kan planera idag och imorgon, ska jag strunta i sakerna jag har framför mig på onsdag och söndag då?

Jag skulle så gärna vilja slippa jobba kvällstid. Efter en heldag med barnen, sjuka särskilt, så är inte direkt lockande. Då vill jag sova själv, slötitta på tv och slippa höra "mamma...jag orkar inte vara sjuk mer" och annat ynk.*

Så jag smygjobbar lite medan de sover. En predikan till söndag ska jag väl hinna med?


*ynka får de gärna göra när de är sjuka, men då får ynket tas om hand av den som är trött efter en dags arbete istället.

Så kallad VAB

Dottern är förkyld. Maken var hemma igår, då var hon loj. Idag är jag hemma. Dottern är inte loj. Vi sjunger lite. Hennes illgula mikrofon är inte lika rolig som min blinkande. Hon vill att vi ska sortera strumpor. Med mössa på. Och en vante. En gul. Vi växlar snabbt. Bygga lego en stund. Ett högt torn bygger hon alldeles själv. Jag bygger ett träd. Hon raserar allt snabbt. Vi tar tempen på dockan. Den ska bäddas i säng. Vi plckar ihop kläder som är utspridda i lägnehetn. kanske läsa bok? Jo, dottern hämtar en möbelkatalog och Bibeln. Det är mitt barn! Vi hittar ett bord som vi är överens om är snyggt. Och läser Bibeln både fram- och baklänges. Noterar att äpplet är populärt, liksom djuren. Och Jesus. Hon förstår nog att Jesus är bra. Det är inte ens lunch. Dagen är lång. Undrar vad vi ska göra resten av den.

Statusuppdatering

Det finns sämre ställen än detta att vara sjuk på. Men det är inte roligt att vara det.

Stimulans

Jag känner mig både under- och överstimulerad samtidigt. Går det?

En kos dagbok II -uppföljningen

11.45 Mat, Mums. Men det är alldeles för långsam servering på det här stället.

12.15 Duplo är kul. Fast roligast när mamma är med. Jag får hämta henne. Då kan vi bygga höga torn!

12.30 Är trött. Men det är svårt att somna. Fast mysigt att mysa.

13.00 Nej, forfarande inte. Jag vill mest ta ut kudden ur örngottet. Går nog upp en stund igen.

13.30 Titta två nappar! Vilken guldgruva. Jag ger en till mamma. Oj, den trillade på golvet. Aj, jag slog huvudet, inte roligt. Igen. Aj.

14.00 Jag är bra trött nu. Men säg inget till mamma. Undrar om vi ska hämta brorsan snart? Vagnen brukar vara skön att somna i. Om jag hämtar ett par skor så kanske mamma fattar?

En kos dagbok

03.20 går till mamma. Det är mysigare att sova där än själv. Och så vaknar hon när jag hostar och det är ju tryggt!
05.30 varför vaknar inte mamma? Jag får slå henne lite i ansiktet. Fattar hon inte att jag är hungrig? Var är vällingen?
05.40 välling är gott. Synd att den tar slut så fort. Myser lite. Undrar om inte brorsan ska komma hit snart? Vad mycket snor det är i min näsa. Jag måste nog torka bort det mot mamma.
05.50 Jag ställer mig här och skakar galler (sänggavel) så blir det roligare. Mamma vill ju bara sova hela tiden.
06.00 Undrar vad som händer om jag stoppar ner nappen här? Men, nu får jag inte tag på den. Maaammaaaa!
06.01 Jaha. Nu är vi uppe. Härligt! Leker lite. Varför lägger mamma sig genast i soffan?
06.30 Leka leka leka. Tur att det finns soffor att snyta sig i.
06.45 Jippi! Brorsan vaknade! Barnprogram och frukost. Jag har längtat!
07.10 Frukosten avklarad. Yoghurt är gott. Och roligt att kladda med.
07.40 Dags för påklädning. Brorsan ska få skjuts till dagis. Pax för att trycka på alla hissknapparna!
07.50 Yeah! Ensam hemma. Ingen brorsa som stänger ute mig från vårt rum. Jag måste leka. Stör ej.
08.20 Nu känner jag mig faktiskt ensam och gnällig. Se mig! Hör mig! Oj, det var ju jätteroligt att bonka fjärrkontrollen i bordet. Och i soffan! Då studsar den upp av sig själv igen.
08.49 Mamma frågar om vi ska sova. Gäsp. Jo, det är nog en bra idé. Kom mamma så går vi.
10.00 Det var skönt med en lur. Men varför ligger mamma i soffan och trynar?
10.05 Jag får vara med och laga äggröra. Himmelriket! Och gott är det också. Sånt här mellis skulle man ha jämt. Och hällövningar med josen är ju aldrig fel...

fortsättning följer...

Alla som vill sova räcker upp en hand!

Sonen är frisk efter helgens öroninflammation, men idag dippade dottern. Och efter en natt av alldeles för lite sömn så känner jag mig inte hundra själv. Imorgon blir det VAB. Till skillnad från i måndags när dottern fick vara hemma i brist på ork att lämna bara henne på förskolan så får sonen gå imorgon. Goda grannar tillika dagiskollegor tar med honom på morgonen. Den kritiska tidpunkten... Jag uppskattar det enormt och är tacksam att jag inte är ensamstående förälder oftare än någon gång ibland. Sedan är det väl typiskt att makens jobbresa och sjukdomarna synkat.

Men oavsett. Alla ni ensamstående föräldrar, vilket jobb ni gör! Enastående är vad ni är! Jag fattar att man orkar mer än man tror när man måste, men ändå. Enastående!

(Nu ska jag gå och lägga mig, man får det när man riskerar bli väckt under hela natten)

Nyord

Sonen kollar på Nicke Nyfiken. Han ska strax till Sabbatsberg och kolla upp en misstänkt öroninflammation. Medicin är ju bra grejjer när man har ont och är lite yr. Men humorn är det inget fel på. Dottern kommer ut från badrummet iklädd blöja, babblandes obegripligheter. Medan hon klättrar upp i soffan säger mamman "Oj, vad du var pratsam". Sonen hakar direkt på "Och nak-sam!" Så kan man också vara.