Det var länge sen...

Livet går sin gilla gång. Advent har sjungits in. En och annan predikan hållits. Lite söndagsskola. Lite skaparverkstad. Lite konfirmander. Ditt och datt. Dop. Begravningar. Vigslar. Business as usual.

Jag tänkte adventsblogga. Liksom komma igång med skrivandet igen. Lovar inget långt. Men lovar att skriva varje dag. Nu är det bara ämnena som fattas. Ni önskar. Shoot. Kommentarsbåset är ert!

Jenny bloggar!

I somras var jag och maken på en "vi ska flytta-fest". Vi hittade efter några om och men till dansbanan där festen var. På dansbanan stod huvudpersonerna med en tredje person. Vi som aldrig setts tidigare får presentera oss själva. Förmodligen hade värdparet räknat ut att just detta moment skulle muntra upp oss alla.

"Hej. Jenny" (Jag räcker fram handen)
"Hej Jenny" (leende, jo, hon heter också Jenny)

"Hur känner du A & K?" (man försöker vara lite trevlig)
"Från New York... jag pluggade där"
"Jaha, vad kul! Vad pluggade du? Jag har också pluggat där..."

"Så vad gör du?"
"Jag är präst" (vet ej vem som frågade och vem som svarade).

Nu har Jenny börjat blogga (igen). Klokt. Gå och läs!

Vi har i alla fall olika efternamn.

Vill du ha nåt?

Jag kan inte motstå! En helt ny sorts utmaning som tydligen florerar och som jag hittar hos Kaffemoster.

De tre första som kommenterar och vill vara med i utmaningen ska få något av mig (det betyder att man själv skriver på sin blogg och ger bort nåt). Jag säger inte att det är stort och fint, och jag säger inte att det kommer omedelbart. Men någon gång under de närmaste 365 dagarna så kommer det något.

Kanske skulle man också utlova nåt till den tionde personen för att se om fler läsare vågar bekänna färg???

Collar this!

Yesterday I was surfing my way through the net trying to find my old roomy at seminary i NY. I didn't find her but I found a blog "dedicated to conversation about the attire of young women clergy, and the search for decent clerical shirts". I wrote a comment about Maria Sjödin because I love her even though she makes me broke.

So now I feel obligated to write a note in english for those that might come by and might not know swedish -welcome! If you keep coming I might just start writing some in english.

And of course my dear swedish colleagues - if you haven't yet, schas iväg och kolla in tipsen!!!

Var min brevlåda bott

1974-1975 Sao Paolo, Brasilien. Pappa jobbade där under några år. Vi bodde i ett hus med palmer, pool och hemhjälp. Synd att jag inte minns nåt själv därifrån. Men det finns ju foton...

1975-1976 Eriksnäs (udde) , Finland. Mamma, storebror och jag flyttade i förväg från värmen. Bosatte oss hos min mormor och mormors mor ute på landet utanför Helsingfors. Där tillbringades också en del påskar och jular. Idylliskt och härliga minnen men förmodligen inte från just när vi bodde där.

1976-1982 Lyckovägen 6F Hallstahammar. Ett riktigt radhusområde med en vacker adress (om än olycksbådande?). Pappas kontrakt tog slut och vi flyttade "ihop" igen. Min stora lillasyster hade fötts och så småningom föddes också lilla lillasyster. Här hade vi mycket skoj.

1982-1984 Hammarbacksvägen 13C (?) Västerås. Föräldrarna skildes och mamma, jag och lilla lillasyster flyttade. Jag var överlycklig, ffa att få byta skola. Lägenheten var rätt trist med uthyrningsdel.

1984-1992 Skolgatan 9A, sedemera Övre Slottsgatan 32A (different name, same shit), Uppsala. Mamma blev sambo. Lägenhet med högt i tak.

1990-1991 Roscommon, Michigan, Usa. Efter nian åkte jag som utbytesstudent till Usa. Det var en härlig, rolig och speciell upplevelse! Hus i bästa enkla amerikanska stil. Att ta upp kompisar på rummet var ett no no. Umgicks man så gjordes det i vardagsrummet.

1992-1994 Luthagsesplanaden 9B, Uppsala. Tvåa med balkong. Efter Usa och ett halvår hemma flyttade jag till egen lägenhet. Den delades med Hanna ett tag.

1994-2001 Geijersgatan 40A, Uppsala. Köpte egen lägenhet. 2½ rum och kök. Den delades med vännen Louise ett kort tag och så småningom (1998) flyttade blivande maken in. Det var menat temporärt men blev permanent.

1996-1997 Chelsea Square, 9th Avenue mellan 20st and 21st street, Manhattan, New York, Usa. Gick ett år på prästseminarium i New York. Lägenheten i Uppsala hyrdes ut och jag flyttade först in i ett mörkt rum med fönster mot den vältrafikerade 10th avenue. Badrum med toaletter och duschar fanns några trappor upp på vinden och delades med resten av kvinnorna i huset. Kök fanns inte utan man fick skaffa kyl, micro och kokplatta om man inte ville äta ute när det inte serverades mat i "the refectory". Jag skaffade en kokplatta, nåt annat hade jag inte råd med... Snart fick jag dock flytta in med studiekollegan Llyn i en "trerummare" mot 21st street. Likaledes utan kök/pentry, men hon hade iaf kyl och micro men badrummet var iaf bara tvärs över trapphallen och vi var bara fyra som delade.

2001- Kristinebergs strand 31, Stockholm. Nuvarande bostad, 4 rum och kök. Härlig stor fin, ljus lägenhet. Men små sovrum i bästa 90-tals arkitektur. Nu står valet mellan att rensa ut böcker och annat eller flytta så barnen får plats bättre...

Var är Gud?

Man skulle ju kunna tro att sammanträden är tråkiga. Ibland är de förstås det med mycket information, politisk korrekthet och pappersvändande. Men oftare glimmar det till och samtal och möten ger något mer!

Igår kväll samtalade vi utifrån några frågor som Katrin Åmell (direktor för Ekumenisk teologi på SKR samt dominikansyster) ställde. Syftet var att dela erfarenheter och ha nära samtal som möjliggör att lära känna varandra på djupet. Vi satt i mindre grupper och delade -med våra vitt skilda kyrkliga kulturer, erfarenheter och ibland teologier. Nu skickar jag vidare några av "frågorna" till er, delvis modifierade: vad tänker ni?

* Kan man möta Gud i mötet med människor av annan tro?
* Gudsmötet i det oväntade, erfarenheter av det?
* Att vara beredd att förändras i mötet med andra människor/kulturer/traditioner? Möjlighet eller hot för den egna tron?

Sammanträde

Jag och Ester ska till nunnorna i Djursholm. Där ska vi sammanträda. Vi gillar ju det. Fast dator och internet blir jag utan. Så vi får ses igen onsdag eftermiddag/kväll. Så länge kan ni ju njuta av Evas historia om Världens fest och Ärkebiskopen. Den ska jag själv berätta för honom idag!

Dedicated to Maria

Det finns dom som anklagar en för att inte blogga pga av man är för mycket på ansiktsboken. Och ja, jag erkänner, jag är där mycket. Jag tycker det är fantastiskt roligt att få kontakt med gamla vänner och klasskompisar (förutom de "gamla vanliga" som man får göra roliga saker med, kasta får på, spela alfapet med, vampyrattackera osv).

Jag är inte en sån som längtat efter klassåterträffar. Det väcker många känslor, mest av osäkerhet och lätt ångest. Jag flyttade runt en del. Grundskolan bestod av 5 olika skolor. Ni hör ju själva. Och även om jag hade vänner så var det mycket ensamhets- och utanförkänslor också. Det är kanske inte konstigt att det bara finns en enda människa från den tiden kvar i mitt liv. Vi gick i samma klass(er) i fyra år och var bästisar.

Gymnasiet gick jag med dem ett år yngre. Jag for iväg till USA som utbytesstudent efter nian. Dessutom var jag superaktiv i Svenska kyrkans unga och var ofta borta på olika möten istället för att festa och fika med klasskamrater. Eller så höll jag på med teaterföreningen eller nån annan klubb. I slutändan resulterade det i svaga band mot skolkamrater.

Men ändå. Mycket vatten har flutit under broarna. Livet går vidare. Man växer och utvecklas. Och jag njuter (faktiskt) av att återuppta kontakter. Vad blev det av hon som jag inte stod ut med men som ändå har del i att jag är präst idag? Vad hände med han som alltid var lite egen? Vad jobbar de med? Hur ser deras liv ut? Inte på ett elakt sätt utan faktiskt nyfiket.

Och jag tänker att det dessutom kan göra något bra med mig, med mina minnen och mina känslor. Det skadar inte.

Det du, Maria. Ansiktsboken kan generera bloggar också. För i övrigt så är det bara en sak som snurrar i mitt huvud och det kan jag inte blogga om. Inför och kl 11 på fredag önskas många böner. Amen.

Roligt

Patrik uppmanar oss att bokmärka. Det är en bra idé!

Och så passar jag på att länka till Reverend Fun också. Någon kan ju ha missat den...

Sökord

På statcounter kan man, förutom att se hur bevakad/läst man är, också se sökord som folk haft när de fått träff på ens sida. De flesta verkar söka efter just mig (uppdatering/rättelse: alltså inte de flesta som googlar i allmänhet utan de som fått träff på min sida), i övrigt är sökorden (i ordning med vanligast sökning först): "könsbyte", "kalas saker", "bibliska namn på j", "j-man", "hur gör man russin", "ont i höft säng", "lisa rinnevuo", "på barn kalas idéer" samt "snopp". De som sökt på könsbyte måste ha blivit besvikna...

Idag kommer den!

Väntar ivrigt.

Hittade förresten ett roligt blogginlägg om detta, hade kanske kunnat vara jag om man bortser från att jag inte riktigt än är 40, byter ut katterna mot barn (och kanske inte att jag ska ge dem p-piller heller) och att vårt brevinkast inte är vid dörren utan nere i porten...

Könsbyte?

Innan vi åkte till landet inspekterade sonen dotterns blöjbyte och konstaterade: "Hennes snopp har inte vuxit ut än".

När vi berättade att flickor inte har snopp så var hans slutsats skrämmande logisk, fast ändå inte. "Men i vems mage har jag legat?" frågade han. Flickor kommer från mammors magar och pojkar från pappors, eller?

Hemligheter?!

Och när vi nu ändå är inne på att tipsa om bloggar. Här är en av mina favvisar, hittad hos Lisa (visst är det kotym att vara ärlig med sånt?) many moons ago.

Poesi

"Att växa upp och finna sin plats i världen kräver bland annat att man lär sig vari ens styrka ligger. Samtidigt är motsatsen nästan lika viktig, nämligen utvecklandet av en akut känsla för de egna svagheterna. Och att man förlikar sig med dem". Peter Englund

Hela världen bor i mig

Morgonen har tillbringats lyssnande på Mark Levengoods sommarprogram. Det rekommenderas varmt. Skönt att kunna lyssna på nätet när man vill! Jonas kan naturligtvis inte låta bli att dela med sig av sin sida av i alla fall en historia heller.