Håll i, håll ut, håll om...

I veckan har jag gått omkring med en dikt av Harry Martinsson. Jag har funderat, skrivit några rader för att radera och sedan tillslut gå en helt annan väg i det griftetal som jag höll på med.

Dikten svarar inte på några frågor, den tröstar inte, men den ger ett annat perspektiv. Det är det jag gillar med den.

Igår fick jag dödsbud. Och orden dröjer sig kvar:

Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Vacation summer 2009 part 1:5

Midsommar 2009 -Är ni redo för en show?

Lunchförberedelser. Det har lagts in strömming av olika sorter, nu steks köttbullar, kalkonspjut och hackas sallad. Mmm...

Vi kanske kan sjunga lite medan vi väntar?

Fint väder är det också.

Gammelfarmor. Hör illa när hon vill. Annars inte.

Vinkvink!

Lillasyster rymmer -vill inte bada!Men det vill storebror. Varmt ska det vara!

Plötsligt började det blixtra och dundra och hagla och ösregna! Det var spännande och vi hade platser på första parkett. Wow!

Dagens fotograf:

Vacation summer 2009 part 1:4

Helt okej morgon, molnigt och blåsigt. Efter frukost så gjorde vi vår morgonrutin med upptag av sköten och nät. 0,8 kg strömming och fyra nålfiskar och en spigg var dagens fångst. Barnen var gladast av alla för detta. De gjorde akvarium i en hink och utmanade varandra i att hålla i sprattlande fiskar.

Sedan kom regnet. Vi bakade havrekakor med russin i, kollade på film, hängde och lagade middag till 8. Så äntligen kom kusinerna och glädjen var total. Mat åts, böcker lästes och dotter somnade uppspelt. Och sen kom pappan och med honom lite mindre regn. Sonen i extas.

Skrev klart hemtentan i arbetsrätt, mejlade in den och åt choklad. Satte kamerabatteriet på laddning, lånade ut datorn och packade ner mig i sängen. Så går en dag och kommer aldrig åter...

Finlandsrapport

11 dagar, 26 fästingar* och märkligt nog en lättare packad bil senare är jag hemma från utlandet. Det var som vanligt alldeles fantastiskt, underbart, jätteroligt, skönt och... en smula frustrerande (så där som det blir när man har storhushåll med många olika familjer som dessutom är släkt och har olika behov, viljor och planer).

Jag har läst böcker, undrat hur det kan vara 11 soliga dagar på raken i Norden, lekt med barnen, lagat mat, löst ett och annat korsord och umgåtts med hela tjocka släkten. Man hinner mycket när elen är något man sparar på (endast några få solpaneler räcker en del, men inte till hur mycket som helst) och internet är långt långt bort.

Och inte har jag ett enda litet kort att dela med mig av heller för er att beskåda. Kanske lika bra så. Det är ju lite för bra för att vara sant där i Åbolands skärgård!

*Ska jag räkna med barnens och makens fästingar blir det mångdubbelt fler