Sådant som borde bli sagt. Eller inte.

Det är en sak att våga säga det man tänker.
Det är en sak att våga känna efter om man måste säga det man tänker.
Det är en sak att våga känna efter och sedan våga säga det man tänker.

För det är ingen vanlig dag...

Idag fyller dottern två. Två år. Hon sjunger och pratar -mer och mer förståeligt. Hon speglar det mesta jag gör -tjejigt blir det. Men gillar också stora maskiner och katter. Hon har humor och humör. Hon älskar sin bror och hon älskar att reta honom. Hon vill göra riktiga saker. Bre smör själv (för då kan man stoppa smörkniven direkt i munnen istället för att ha den där onödiga bruna saken i botten som bara geggar eller smular ihop). Hon klättrar och hänger i allt som går -trappor, balkongräcken, you name it. Hon fegar inte ur och dem hon tar till sitt hjärta får veta det med besked.



Hur kan man säga att mirakel inte finns?









Och jag har två!

Håll i, håll ut, håll om...

I veckan har jag gått omkring med en dikt av Harry Martinsson. Jag har funderat, skrivit några rader för att radera och sedan tillslut gå en helt annan väg i det griftetal som jag höll på med.

Dikten svarar inte på några frågor, den tröstar inte, men den ger ett annat perspektiv. Det är det jag gillar med den.

Igår fick jag dödsbud. Och orden dröjer sig kvar:

Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Från det ena till det andra.

Halva arbetsdagen gick idag åt till IKEA och jakten på ett avlastningsbord som fanns i butik men inte på datorer. Tills en kille hittade den åt en annan kund, som jag snabbt stalkade när jag insåg vad hon frågade efter. När jag konstaterade att jag ville ha två likadana så sa rolighetsministerna att hon just fick den sista... en timmas jakt i onödan... men nej, han garvade och jag konstaterade med ett leende att han var ond.

Den andra halvan av arbetsdagen gick åt till begravning och handledning. Nu ska jag titta på predikan och helgens två dop. Inte för att arbetsdagen inte skulle vara slut, utan för att slippa ha en ofärdig att angripa lördag natt efter dans och picnic!

Live -från balkongen

Till Essa. Med kärlek.

Balkongliv

Slut på semester, slut på bilder? Nejdå.

Efter arbete och förskola har balkongen äntligen blivit i ordninggjord och den första jordgubben har andäktig avnjutits. En tugga till mor, en tugga till far och två till sonen. Syster sov ju redan. Livet är rätt schysst!

Vacation summer 2009 part 1:7

Hejdå snickarboden, hejdå grå villan, hejdå röda villan, hejdå isboden, hejdå dasset... det tog ett tag att säga hejdå idag med sonen. Men vi kommer tillbaka. Och det var med tillfredsställelse som jag lämnade en väska med kläder och prylar till nästa gång -noga nedskrivet så att vissa ska ha koll och inte pakca dubbelt...

Vi åkte bokstavligen från solen på landet till regnet i stan. Men lite skönt är det att vara hemma, det går inte att komma ifrån, hur idylliskt det än kan te sig där utåt skärgår'n.