Det är mycket som rör sig i huvudet.
Proportioner funderar jag mycket på. Vilka proportioner händelser får och har.
Kommunikation funderar jag på. Vikten av. Och bristen på. Och problemet med.
Och så en klokhet som jag fick med mig nu från Hosanna:
-Vem är vinnare i ett krig?
-Ingen, svarade jag för så är det ju
-Men sluta att ta varenda strid då...
Vilka strider väljer vi. Och när vi ombeds välja strider. Hur väljer vi, på vilka grunder? Och vad leder det till?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Insåg att jag skulle skriva lite mer, så här kommer försök två... *ler*
Kära vän, så oerhört kryptiskt. Men jag misstänker att dimmorna kan lättas något när vi ses.
I övrigt är det goda funderingar som bör funderas på, så där i allmänhet. Proportioner, kommunikation och konflikter kan man prata länge om.
När ska man ta en konflikt?
När man måste.
När måste man?
När det inte går att lösa på ett bättre sätt.
När det är, skiljer sig så klart från gång till gång. Men måstet handlar inte enbart om när det är enda vägen, och alla är på väg att explodera. Ibland är det bra att verka vara arg redan innan man är det, så har man lite mer kontroll över vad man säger. Och det är bra att gå in för det allvarliga Samtalet när man inte för tillfället är upprörd. Men allt detta vet du.
Sedan är det förstås också så att för att en konflikt ska vara meningsfull, dvs faktiskt resultera i en positiv förändring, måste båda parter ta del av kommunikationen. Och det kan vara rejält svårt. Om det inte är så, kommer bara den parten som vill samtala/ta konflikten, dvs den som faktiskt önskar förändring, vara den som får lida för det. Och det är ingen betjänt av.
Så, lite spontana onsdagsfunderingar så där. Många kramar skickar jag i alla fall i all förvirringen!
Mycket bra tankeställare.
Det gäller att sätta saker i perspektiv. Då alla vänner och andra tyckte synd om mig då C. la ut mitt mejl på sin blogg, fick jag ett svar från P.C. där han skrev - bry dig inte om det, det är bara en blogg!
Han var den ende som skrev så till mig. Och det kändes jätteskönt, verkligen befriande. Så himla viktigt var det ju inte...
maria, de kan nog skingras ja...
i övrigt så tar jag extra särskilt med mig det där med mening och konflikter. det får mig att tänka på något maken en gång sa nämligen att man måste ge människor en "way out" i konflikter/när man ställer någon mot väggen. Stänger man alla flyktvägar så stänger man in det tills det exploderar -och det är oftast mycket svårare med okontrollerade explosioner... typ...
josephine, verkligen. perspektiv är bra. det är lätt att skapa sin verklighet när man beklagar sig eller ältar det som drabbat eller vad det nu är.
Du har länkat...tack! :)
Hm...jag väntar och väntar på att se ett inlägg om sms och gravar...
woow, vilka klokskaper du får i kommentarsfältet efter dina egna dito, det var inte illa! helt allvarligt är det sällan jag ser nåt som impar på mig i klokskapsväg men nu blev jag det! tack!
Skicka en kommentar