Välmenande råd

Ett välmenande råd. Jag vet att det är välmenande. Kanske också kritiserande, men inte döljd eller inlindad utan positivt riktande. En önskan om utveckling. Att en som vet att det kan bli ännu bättre, ännu mer inkluderande. Som inte jämför med "hur det var förr" eller fördomar (då kan rätt mycket vara toppen!) utan med en blick av hur det kan bli.

Jag blir både inspirerad och provocerad och det är en intressant reaktion. Inspirerad därför att jag alltid velat mer, alltid vill mer. Alltid på väg liksom. Det är roligare att utmanas, att arbeta dynamiskt och tänka progress och inte nöja sig för att det funkar. Provocerad, därför att jag är är trött efter en lång intensiv dag och behöver ryggdunk och och för att jag har försökt och försöker den lilla förändringen -ett steg i taget -men inte kan gå så snabbt som jag skulle vilja eller ens ensam kunna göra.

Funderar.

Ibland kan en god tanke vara helt riktig. Men sägas vid helt fel tillfälle. Lägga sten på börda.
Ibland kan en god tanke vara helt fel. Men sägas vid helt rätt tillfälle. Och inspirera till förändring.

Ibland är det knepigt att sortera mellan det två.

Och framför allt: hur är eller uppfattas de välmenande råd jag sprider omkring mig? Inspirerande? Provocerande? Både ock?

Nytt år

Julen avlöpte med gudstjänster, familjesammankomster, lek och mys. Sedan åkte vi upp till Västerbotten och megamys, tetreat kan man nästa kalla det. Plötsligt blev det nytt år. Och så tillbaka till jobb mitt i en långhelg. Lika glädjande och skönt det!

Nu får vi se vad det blir av 2011. Vad har ni för förväntningar? Vad vill ni läsa om?

O helga natt

Julnatten tillbringar jag i ett stall med herdar och djur. Inte så illa ska jag säga.
Snusar bäbis och förundras över änglasången.

Det är en häftig berättelse vi får ta del av, och om vi vill, vara del av.

Hur Gud inte visar sig i det grandiosa. Gud visar sig genom hur liten han kan bli, hur nära.


En välsignad jul önskar jag er!

Dan före dan...

Det finns mycket att vara tacksam för. Det är det sannerligen.

Idag tänker jag på alla dem som får leta efter tacksamheterna på riktigt.
Alla dem som lever i trasiga relaioner.
Alla dem som har någon omkring sig som dricker för mycket.
Alla dem som bara känner stress och press.
Alla dem som hungrar.
Alla dem som är rädda.
Alla dem som sörjer.
Alla dem som fryser.
Alla dem som är ensamma.

Och jag hoppas att jag aldrig slutar tänka på dem och mer än så: agera.
För en bättre, mer solidarisk, värld.
För en mänskligare värld.

Pricken och jag

Imorgon fyller Pricken 7 år. Det är inte klokt. Han läser och är världsbäst på matte och ska aldrig pussas. Han resonerar med trilskande lillasyster och tröstar när hon är ledsen. Han kommer in och viskar hemlisar och bryter nästan ihop när han inte får som han vill. Men bara ibland. Lika ofta förstår han precis och dikterar själv villkoren för att det ska bli som han vill -så småningom. Han är tuff och vill aldrig kolla på barnfilm, men är den som sitter kvar vid tvn när lillasyster för länge sen gått från sin valda pippi- eller prinsessfilm. Han hoppar som ett popcorn när det är spännande i Barda och vill säger till på skarpen att jag inte får kalla honom Pricken samtidigt som han kurar in ordentligt i famnen och myser. Emellanåt berättar han hur saker och ting fungerar, sånt han forskat på, läst om eller hört på Hjärnkontoret. Och han vill inte gå till kyrkan. Fast kompisklubben (i kyrkan) är det bästa som finns. Fast han kan inte berätta om något de gör. Det är alldeles hemligt. Och så älskar han korsord.

Pricken och jag är hemma idag. Han smittar inte mer, men är sårskorpig. Vi tog oss till Liljeholmen för lite julklappsinköp. Han tyckte att vi tittade för lite på Bakugan och Legot i leksaksaffären. Jag hittade det mesta jag skulle ha. Resten tycker sonen att jag kan hitta imorgon efter jobbet. Det är tydligen inte så viktigt med pappas present. I alla fall inte viktigare än spel på X-boxen. Och jag är inte bekvämare än att jag håller med. Men strax ska vi åka och hämta lilla e och ta hem allt från barnens skåp och hyllor i skolan. Storkassen får följa med. Det är hjälmar och extrakläder och allt möjligt som ska rymmas. Har man tur, nån fin teckning eller annan skapelse också!

Lärdomar och vattkoppor

Den 9 december bröt vattkoppor ut på dottern. Den 13e hittade vi första koppan på sonen.

December brukar vara en intensiv jobbmånad.

Vi har pusslat med tider, bokat om möten, jobbat på kvällar, hittat barnvakt med egen vattkoppig son, sprungit till försenade bussar, börjat handla mat på internet -och julklappar, gått på varandras nerver hemma, myst, kliat, lekt, läst, brottats och lite till.

Det är inte helt dumt faktiskt att få lite perspektiv på vad som är viktigt och inte fullt så viktigt. Både jobbmässigt och privat.

Man kanske kan säga att vattkopporna faktiskt kom rätt lägligt.

Dagens tänk

There is no king who has not had a slave among his ancestors,

and no slave who has not had a king among his.

Helen Keller