Ester har förstås växt massor under året. Hon började ju krypa och ta sig runt i världen tidigt i livet, så våren gick i ett jehu, på fler än ett sätt. Lagom till födelsedagen lärde hon sig gå. Hon är en liten bestämd dam med mycket bus och många upptåg på gång. Hon säger mamma, pappa och några andra ord. Elias var det allra första hon sa och det vittnar väl om vem den stora idolen i hennes liv är. Hon tycker om skor, väskor och armband. Och när det händer riktigt mycket och spännande saker. Hon är en mycket matglad tjej, men allra bäst är när hon får mandariner -då får hon en alldeles speciell min. I oktober började Ester på dagis. Hon trivs mycket bra där, inte minst för att hon får vara ute mycket och cykla/sparka sig fram på trehjuling.
Elias har blivit riktigt stor nu. Han har hunnit fylla 5år och har odlat sitt intresse för rymden under det gångna året. "Dinosaurier gillade jag förut mera" konstaterade han, men nog kittlar det fortfarande att titta i en bok om dem eller att gå på Naturhistoriska och kolla in ett skelett eller två. Språket har lossnat under hösten och nu finns till och med s-ljudet där. Skönt framför allt för honom själv! Andra intressen som vuxit fram under året är räkning (till och med tusental!) och att skriva och läsa. Det övas lite i hemlighet både nu och då. Lego, och då förstås rymdlego, är annars forfarande no 1 leksak. Det byggs, gärna tillsammans med någon vuxen, varje dag och en hel del saker ska sparas på hylla. Tur att vi inte lider av legobrist. Att vara storebror är både roligt och jobbigt. Men, tolkar jag, kanske ändå mest roligt. När de kramas och tröstar och busar med varandra smälter hjärtat!
Maken började året med att avancera i företaget. Han forsatte sedan med föräldraledighet och jobb parallellt när jag jobbade. Det tar mycket tid, men är roligt och utvecklande för honom!
I april började jag jobba. Det var omtumlande och jag ville helst inte. Men ingenting är bara svart eller vitt. Det var också trevligt med nya bekantskaper, de gamla goda och att vara igång igen. Efter bara några veckor blev jag kallad på intervju och fick jag det jobb jag sökt. Då blev vårens arbete ett avslut efter 6 år och det kändes gott ändå. Självklart är det med delade känslor jag lämnade, det finns mycket och en hel del som jag kommer sakna.
Sommaren tillbringades med svärföräldrar av olika slag (makens konstaterade). Först midsommar med min pappa m fl och sedan bilande upp till Västerbotten och makens föräldrar och till sist vidare bilning till Finland och min mamma. Det var en rolig sommar på många sätt, för både oss och barn och i bästa fall våra familjer också!
I augusti åkte jag och Maria till USA och en predikokonferens med unga kvinnliga präster/pastorer. Det var oerhört givande och roligt och jag fick en välbehövlig boost och inspiration för det nya arbetet som väntade när jag kom hem. Där trivs jag för övrigt mycket bra. Allt är inte guld som glimmar, men bra mycket! Gud är god :-)
Några nyårslöften har jag inte gett på flera år, men några förhoppningar finns. Om dem kanske jag skriver en annan dag. Nu ska familjen åka och ha en mysig bortadag/kväll för att sedan åka hem lagom till fyrverkerierna (tror vi).
Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag er!
