Det är lätt att ta dem för givet i detta (temporära) småbarnsföräldertillstånd med för lite sömn, avbrutna tankar och allmänna regngnäll. Men. Jag räknar mina välsignelser. Och de är många.
Två härliga barn. En man som jag älskar och som jag fått tio goda år med (hoppas förstås på många många flera). Vänner. Hälsa. Möjlighet att göra ungefär det jag vill.
Och då är det ändå bara de stora sakerna. De små tillkommer. Ett gott äpple. Ett roligt meddelande på Facebook. Tystnaden när alla andra sover.
Tack för allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Att räkna välsignelser är gott att göra. Tror fler människor skulle behöva göra det då många fastnar i sitt eländestänk.
Ajaaa. Jag har känt just det, under de här dagarna i Luleå. Välsignad är jag, jag har så oändligt mycket att tacka om. Det ska det bli bloginlägg om, men inte just nu - nu är jag för trött.
Tack för din klokhet. Ska också sätta mig ner och räkna mina välsignelser... som är fantastiskt många...
Fint skrivet :) Det är framför allt de små sakerna som gör livet så meningsfullt, de saker som ibland kan verka så självklara.
Skicka en kommentar