4 barn

Jag har alltid haft mycket respekt för min mamma som uppfostrat 4 barn. Jag har aldrig riktigt förstått hur logistiken funkat när hon tog oss barn över till Finland själv (vilket hände flera gånger om året då hennes familj bor där och pappa ofta jobbade när vi barn hade lov -tills de skilde sig och hon åkte själv av den anledningen). Alla som åkt Finlandsbåt vet hur kaotiskt det kan vara vid ombordstigning. Lägg till trånga bildäck, 4 barn i varierande ålder, trappor och ofta lång gång till hytten och en hel del övernattningspackning...

Idag har jag och maken testat att ha 4 barn, 4 mån, 10 mån, 2½ år och strax 4 år gamla. De egna förstås och så de två kusinerna. Det var spännande, jobbigt, utmanande och fantastiskt roligt! Barnen lekte, kivades, åt mat, pratade, var för sig själva och busade. Vi var en sväng till biblioteket också. Det var småttingarnas chans till sömn och det lyckades iaf en liten stund. En hel del svartsjuka blev det också emellanåt -åt alla håll. Och när pjamasarna var på och tänderna borstade efter Bolibompa satt vi mest ihopkrupna och mös i soffan i väntan på att mormorn skulle komma för att köra hem kusinerna.

Mormorn= den omnämnda mamman förstås. Som numera helt verkar ha glömt bort sin tidigare förmåga att jonglera flera barn med olika behov och viljor (utanför arbetstid i alla fall). Eller så är det bara att hon, med mormorns rätt, inte orkar lära sig/mecka med hur bilbarnstolarna sätts fast. Jag installerade snabbt både stolar och barn medan maken nattade sonen. Och med lite tystnad och mat somnade dottern också. Tystnaden är ljuvlig. Och så enkelt det är med bara två!