När jag var liten lekte jag mycket med mitt då moderna Lundbydockskåp. Det står kvar ute på landet med sin blandning av köpta, ärvda och hemmagjorde möbler. Mina yngre kusiner har sedan länge övergivit det och nu väntar det på nästa generation. Ibland tänker jag på det när jag går på Hornsgatspuckeln. Där finns en second hand affär med gamla kameror och just dockskåpsmöbler i skyltfönstret.
Av en händelse surfar jag så in på Lundbys hemsida. Och blir storligen förvånad över nya (?) inredningen som inkluderar Lisa Rinnevou-tavlor. Jag känner ett sug i köptarmen. Tänk att mina barn kan få leka hus med samma slags konst som hänger hemma på riktigt!
Som om jag någonsin reflekterade över det när jag var liten.
Som om det är tvärsäkert att mina barn kommer vilja leka med dockskåp.
7 kommentarer:
Va? Menar du att du faktiskt inte hade koll på det stencoola dockskåpet? Nåja, tavlor, zebraskinn mm finns att köpa för sig, så det handlar inte om världens största investering, och då kommer du ju också att se om E och E gillar dem ;o)
:-O hur menar du nu??? Köpa bara en grejj???
Och blir inte barnen fundersamma om de bara för en dockskåpsplasma, matta och två pyttetavlor och INGET annat? Tex något att ha dem i? ;-)
Underbart! Jag vill också ha :-)!
eva, precis så är det! Man blir liksom glad och vill...möbla :-)
Jepp! Dockskåp slutar aldrig att facinera mig. Kanske så det är när det gäller män och tågbanor?!
Hm, klä skokartong med färgar papper, skär ut lite fönster... du gillar ju numera att pyssla ;o)
Dagens barn leker väl mera med virtuella dockskåp än riktiga?...
:-/
Skicka en kommentar