Släktkalas

Imorgon ska dottern döpas. Inför denna begivenhet har makens och mina familjer (och diverse vänner) samlats från när och fjärran. Min bror med dotter och sambo dök upp först. Sedan sväronen och så makens syster med sambo och min syster. Och så min lilla lillasyster. Veckan har således handlat om att vara social på alla ledder. Det är härligt på sitt sätt. Glädjen i att ses igen, vi som bor en bit ifrån varandra. Sonen som får total (nåja nästan) uppmärksamhet av sin älskade farfar (ja, de andra är också älskade, fast farfar har nog en alldeles speciell plats) och hur han berättar om stort och smått och leker och pysslar och visar tillrätta, hur det ska vara och hur världen är beskaffad. Min son vet nämligen hur ganska mycket är. Och framför allt hur saker inte är. Dottern får sin beskärda del uppmärksamhet också. Kanske lite väl mycket kontrast för ett barn som är van vid att ligga relativt nöjd och vänta på sin mamma som "bara ska blogga/scrappa/äta/ färdigt" men hon är duktig på att säga ifrån när det inte är bra och mest njuter hon faktiskt!

Maken och jag har dessutom handlat, lagat mat och bakat (med god hjälp förstås). Att det är intensivt är väl minst sagt en mild beskrivning. Klimax blir förstås imorgon med ännu fler att hinna umgås med. Men sen klingar det av. Jag undrar hur jag ska klara mig då...