Valborg

Jag firar hemma i lugn och ro. Njuter av ledighet och vila. Tre dagar med bara familj framför mig. Det var länge sen.

Läger

Om man har en liten konfirmandgrupp. Och ett gäng ledare, lite drygt lika många som konfirmanderna. Och så har man ledarutbildning samtidigt som konfirmandlägret. Då skulle man väl nästan kunna tro att man kan få en lugn helg? Jo, vi kan väl hoppas på det?

För övrigt så gillar jag en timmas ledigt efter middagen och kvällsförberedelserna. Jag gillar också bäddade sängar, god mat och glada kollegor. Allt detta har jag. Och sol. Solen och fågelkvitter gör andra glada. Det är bra. Och så gillar jag internet. Kanske lite för mycket.

Efterlysning

Letar efter vila.

Någon?

Biskopsvals -semieftersnack

Jag roar mig med en jämförelse av provvalsresultatet och dagens valresultat:


Hans Ulfvebrand som fick 151 röster i provalet, fick nu 150.
Eva Brunne som fick 126 röster i provalet, fick nu 238.
Martin Modéus som fick 85 röster i provalet, fick nu 130.
Cecilia Wadstein som fick 78 röster i provalet, fick nu 28.
Mikael Mogren som fick 77 röster i provalet, fick nu 143.
Åke Bonnier som fick 64 röster i provalet, fick nu 53.
Sven Hillert som fick 51 röster i provalet, fick nu 31.
Hakon Långström som fick 43 röster i provalet, fick nu 51.

I provvalet röstades på ytterligare ett gäng personer som inte var med nu såklart. Och röstlängderna ser lite olika ut. Men ändå.

Biskopsvals -finalen står mellan

Eva Brunne och Hans Ulfenbrand.

I det kontrakt jag arbetar i stod det relativt jämnt mellan Hans (föga förvånande då han var moderaternas kandidat) och Mikael Mogren. Det är intressant på många sätt. Det ska bli mycket spännande att se hur rösterna utföll kontraktsvis!

Biskopsvals final eller delfinal?

Ja, idag är det så dags. Jag har bestämt mig för vem som ska få min röst. Det känns skönt.

Mellan kl 12 och 13 röstas det. Sedan väntan. Men i eftermiddag vet vi. Antingen vem som ska leda stiftet eller vilka två som går vidare till final. Dramatiskt värre.

Hur ett läger kan vara vilsamt

Det är alldeles tyst. Lite fågelkvitter, fläkten i datorn surrar, men annars helt tyst. Körbarnen är i ett annat hus och tränar på musikalen som ska sättas upp om några veckor, mammorna sitter och läser och pluggar i matsalen. Magen är mätt. Hjärtat är fullt av samtal. Både gråt och skratt har fått plats.

Det är sällsamt att få sitta och jobba på det här viset. I lugn och ro. Inget som stör. Många tankar hinner tänkas, både ett och två varv i lugn och ro. Böcker hinner läsas.

Snart är jag tillbaka i ekorrhjulet. Men kanske, kanske, förhoppningsvis, springs det inte lika ihärdigt i det som innan.