En kos dagbok

03.20 går till mamma. Det är mysigare att sova där än själv. Och så vaknar hon när jag hostar och det är ju tryggt!
05.30 varför vaknar inte mamma? Jag får slå henne lite i ansiktet. Fattar hon inte att jag är hungrig? Var är vällingen?
05.40 välling är gott. Synd att den tar slut så fort. Myser lite. Undrar om inte brorsan ska komma hit snart? Vad mycket snor det är i min näsa. Jag måste nog torka bort det mot mamma.
05.50 Jag ställer mig här och skakar galler (sänggavel) så blir det roligare. Mamma vill ju bara sova hela tiden.
06.00 Undrar vad som händer om jag stoppar ner nappen här? Men, nu får jag inte tag på den. Maaammaaaa!
06.01 Jaha. Nu är vi uppe. Härligt! Leker lite. Varför lägger mamma sig genast i soffan?
06.30 Leka leka leka. Tur att det finns soffor att snyta sig i.
06.45 Jippi! Brorsan vaknade! Barnprogram och frukost. Jag har längtat!
07.10 Frukosten avklarad. Yoghurt är gott. Och roligt att kladda med.
07.40 Dags för påklädning. Brorsan ska få skjuts till dagis. Pax för att trycka på alla hissknapparna!
07.50 Yeah! Ensam hemma. Ingen brorsa som stänger ute mig från vårt rum. Jag måste leka. Stör ej.
08.20 Nu känner jag mig faktiskt ensam och gnällig. Se mig! Hör mig! Oj, det var ju jätteroligt att bonka fjärrkontrollen i bordet. Och i soffan! Då studsar den upp av sig själv igen.
08.49 Mamma frågar om vi ska sova. Gäsp. Jo, det är nog en bra idé. Kom mamma så går vi.
10.00 Det var skönt med en lur. Men varför ligger mamma i soffan och trynar?
10.05 Jag får vara med och laga äggröra. Himmelriket! Och gott är det också. Sånt här mellis skulle man ha jämt. Och hällövningar med josen är ju aldrig fel...

fortsättning följer...

Alla som vill sova räcker upp en hand!

Sonen är frisk efter helgens öroninflammation, men idag dippade dottern. Och efter en natt av alldeles för lite sömn så känner jag mig inte hundra själv. Imorgon blir det VAB. Till skillnad från i måndags när dottern fick vara hemma i brist på ork att lämna bara henne på förskolan så får sonen gå imorgon. Goda grannar tillika dagiskollegor tar med honom på morgonen. Den kritiska tidpunkten... Jag uppskattar det enormt och är tacksam att jag inte är ensamstående förälder oftare än någon gång ibland. Sedan är det väl typiskt att makens jobbresa och sjukdomarna synkat.

Men oavsett. Alla ni ensamstående föräldrar, vilket jobb ni gör! Enastående är vad ni är! Jag fattar att man orkar mer än man tror när man måste, men ändå. Enastående!

(Nu ska jag gå och lägga mig, man får det när man riskerar bli väckt under hela natten)

What if Starbucks marketed like the Church?

And in my quest to internatinalize my blog even more something more for my english speaking friends. The Swedes have probably already found it because Brygubben and Emanuel wrote about it...

Challenge about first times...

I have been challenged by Jonatan about first times. I just decided to go international, so here it is in english!

The first time I...

1. ate Tacos (mind you Tacos was imported to Sweden quite late compared to pizza and hamburgers) was in 1990 in Roscommon, Michigan where I just had landed to spend a year as an exchange student.

2. drove a car was when I was 17 ½ and made my only attemp ever to get a drivers license (in Sweden you have to be 18 to get it, and at the time you could start drivers ed 6 months before that).

3. slept in a tent was... forgotten. I really don't remember. My siblings and I used to sleep in our sail boat when we were little -not out boating but just at the dock, just for fun. The only time I really remember in a tent I froze my butt off at Nattkampen (a nightly adventure competition that Church of Sweden Youth in a few dioceses arrange every year) with parts of the national board of Church of Sweden Youth. It must have been in the end of the 1990s.

4. drank alcohol I was too young. And stupid. Enough said.

5. got a job I was 15. I worked in the kitchen at a confimation camp. After that I was stuck in church. I've done lots of volonteering too of course, but also actually worked before I was ordained.

6. was on stage was in school. I think it was 2nd grade and we acted out what ever play bravely.

7. fainted was in church as Mikaelskyrkan in Uppsala was re-consecrated after a renovation. I read a verse from the Bible and everything started spinning and got black.

8. answered a silly questionnaire was probably in school.

I challenge some great YCW friends: Alex, Suzanne and Ann.

Vaksamhet och väntan

I onsdags efter kvällsmässan kom en person upp till mig och sa "typiskt, idag var första dagen på flera veckor då jag inte tänkt på döden och så pratar du om döden och jag blir så ledsen."

Det är den tiden nu. All helgonahelgen, den yttersta tiden, mörker, död och dom, himmel och helvete. För en del är det skönt att känslolivet ackompanjeras av regnets rytmiska nedslag och vindens tjut. För andra är det outhärdligt.

Vaksamhet och väntan är denna söndags tema. Och jag försökte verkligen att inte prata om döden, utan om här och nu. Hur vi lever våra liv här. För Guds rike är ju här, om än inte i sin fullhet.

Att leva i en aktiv väntan är något alldeles speciellt. I väntan på det som ska komma så har vi att älska, att göra det bästa vi kan, att göra plats för andra människor och för Gud. För liksom vi har förmågan att skapa ett helvete på jorden för varandra, har vi möjlighet att förverkliga himmelriket.

Med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd...

Nyord

Sonen kollar på Nicke Nyfiken. Han ska strax till Sabbatsberg och kolla upp en misstänkt öroninflammation. Medicin är ju bra grejjer när man har ont och är lite yr. Men humorn är det inget fel på. Dottern kommer ut från badrummet iklädd blöja, babblandes obegripligheter. Medan hon klättrar upp i soffan säger mamman "Oj, vad du var pratsam". Sonen hakar direkt på "Och nak-sam!" Så kan man också vara.

Släng ut näten på andra sidan

Det är konfaträff. Vi pratar om lägret som varit. Plötsligt säger konfirmand A: "Jag bara måste få fråga en grej. Men ni får inte säga till X att jag frågade". Pedagogen och jag säger omedelbart och i mun på varandra "ja, det är han". Konfirmand A undrar förstås hur vi visste vad hon skulle fråga om. De andra konfirmanderna har inte kopplat alls. Konfirmand A får därmed förklara för dem och säger efter viss tvekan: "jag undrar om X... fiskar på andra sidan...?"

Jepp. Det fanns bara en sak att tillägga efter den kommentaren."Sorry, konfirmand A. Du kommer bli bloggad om."

Uppdatering: Ibland är saker så självklara och uppenbart för en själv att man (läs jag) inte ens kopplar att ingen annan har rattat in samma kanal. Sorry. Ni kan ju inte veta att X är både ute ur garderoben och dessutom spelar på det emellanåt. Och att konfirmand A dessutom är en rätt frispråkig tonåring som inte brukar...välja sina ord fullt så omsorgsfullt.

Tankeläsningskurs, någon? ;-)