kallad?

Idag fick jag ett erbjudande som jag är grymt lockad att ta. Det innebär massor med frivilligt jobb -men sååå spännande, utmanande och roligt. Frågan är bara hur jag ska kunna få ihop det med jobb... puh...

Behöver nog meditera lite över detta...

uppdatering: färdigmediterad. Ett telefonsamtal som kom plötsligt och jag hör mig själv säga som det är. Jag måste säga nej. Men jag kanske kan vara delaktig på ett hörn ändå. Vi får se. Det vore kul!

Kitsch igen

Det är väl ingen hemlighet att jag gillar (kristen) kitsch. Jag blir glad av kitsch.

Men alla blir inte det.

För mig är tro något oerhört viktigt och stort. Det är inte det. Men någonstans kämpar jag med att förstå människor som tar illa upp för dylikt. Det finns så mycket annat att lägga energi på -att kämpa mot våld och orättvisor tex. Sen har jag all förståelse för att alla inte tycker kitsch är roligt, det är en annan sak.

Kippa efter luft

Jag skulle vilja skriva ett inlägg om vänskap. Om hur skört livet är. Om hur fel det är att behöva ta avsked av en bästvän vid en grav. Om hur varmt det ändå kan kännas i hjärtat när människor vågar sitta med och bara vara. En kommentar här, en gest där.

Jag skulle vilja. Men orden finns inte ännu. Kanske kommer de inte finnas alls annat än inom mig. Och då får det vara så.

Kanske är det för att det blir för skört, för hudlöst. Jag värjer mig. Och så mycket har jag förstått, att det är helt okej. Man måste inte orka sörja hela tiden. Man får gå in och ur det. Man får gömma sig bakom dagishämtningar och facebookande. Man får vara ytlig och prata inredning och skratta åt schlagerfestivalen. Man inte bara får, det är nog en nödvändighet. Att genom dessa vardagliga rutiner och trivialiteter kunna kippa efter luft. Hur skulle det annars vara? Hur skulle man annars kunna stå ut?

Världen snurrar

Dagarna går. Jag håller ihop. Ibland mer, ibland mindre. Jag minns mycket. Jag tänker mycket på Linda. Jag pratar mycket med en annan av Lindas vänner. Det gör gott mitt i allt.

Och idag kom familjen och Linda hem till Sverige. Jag hade verkligen velat möta upp men kunde inte. Jag var på fel ställe i Sverige utan möjligheter att boka om flyg hem.

Jo, för mitt i allt firade vi lilla lillasyster som tog examen. Det var ju planerat sedan länge och trots att jag inte var på topp alls så ångrar jag inte att jag åkte. Det betydde så mycket för henne att familjen var med!

PS jag ska passa på att tacka för all omtanke ni visar här och annorstädes. Det betyder också mycket.

Hemma

Linda och jag pratade nästan varje dag på msn. Idag råkade jag se hennes senaste status: "hemma".

För en sån som jag så betyder det oändligt mycket. Jag vet att hon skrev det i detta liv. Jag vet att hon menade hemma som hemma i sin lägenhet i Kampala. Men det spelar ingen roll. Mitt i det oerhörda ofattbara är hon hemma. Linda är hemma.

Neeeeeeeej

Linda, jag kommer att sakna dig oändligt.

Jag kan inte fatta det. Ord finns inte att beskriva.

En av mina bästa vänner finns inte mer. Det ska inte vara så.

Gud. Håll i. Håll hårt. Jag vill inte. Vill inte...

Ute i skogen

Vi är i vinterland.

Ouppkopplade.

Vi sover. Vissa (läs barnen) mindre än andra (läs föräldrarna). Ekvationen går bara ihop tack vare tappra, fantastiska och underbara farmor, faster och onkel.

Vi åker och hälsar på farfar som ligger på lasarettet. Men det blir bra. Det blir det.

Vi åker lite pulka och bob.

Vi lagar mat, äter, diskar och börjar om igen.

Så går en dag och kommer aldrig åter (eller hur det nu var).


Fast just nu är vi i Umeå. Bor hos syster som flytt fältet för att skriva färdigt examensuppsatsen så att vi får gå på den inbokade examensfesten bara tio dagar efter att vi kommer hem från Norrlandet (värsta pendlarna blir vi!). Imorgon ska vi tvätta, gå till sjukan opch kanske shoppa?