Första advent. All in a days work.

*Sätta på datorn. Byta skor. Skriva ut beredelseordet. Skriva ut eftermiddagens predikan. Skriva ut eftermiddagens förbön. Kolla vilka barn som gjorde vad förra familjegudstjänsten. Gå till kyrkan. Gå igenom 11-gudstjänsten. Check.
*Högtidsgudstjänst. Nästan fullsatt kyrka. Beredelseord. Liturgisk sång. Glatt överraskas av givmildheten till Hela världen. Check.
*Scoutbasar. Mingla. Uppmuntra uppgivna glöggsäljande scouter. Äta pepparkaka. Titta på böcker. Kändisspotta. Check.
*Packa låda med glitter, julgranskula, adventsljus, adventsstjärna och krubba. Till predikan förstås. Senare. Check.
*Äta lunch. Fundera på varför det kryllar av poliser och piketbilar vid Östermalmstorg en vanlig söndag. Komma på det. Check.
*Kolla julkrubban som står uppställd på Hovstallets julmarknad. Dålig plats. Dåligt ljus. Dåligt läge. Ta med lappar och gå igen. Check.
*Montera barnikeastol. Vara för svag och ha för dåligt verktyg. Ge upp. Check.
*Gå igenom familjegudstjänsten med kollegor. Öva med körerna. Visa kollekttricket. Fira adventsgudstjänst. Igen. Inviga tavla. Mingla. Check.
*Kolla mejl. Inse att det är julvandringar hela nästa vecka. Kolla igenom vandringen och vad som månne behövas läras utantill till imorgon. Prata lite med trött kollega om väsentligheter. Packa ihop. Gå hem. Check.

Snöyra

Idag har jag kommit fram till några enkla sanningar.

1. Det är ingen höjdare med paraplysulky på oplogade vägar. Frågan är om inte storhjulssulkyn med punka ändå varit bättre. Men imorgon blir det pulka. Den är framgrävd ur källaren.

2. Det blir konstigt tyst mitt i stan när det snöar tillräckligt mycket.

3. När det tokblåser och toksnöar blir perspektiven ändrade. När det några timmar senare snöar lite lagom lugnt märker man inte ens det förrän man ser snön i starka strålkastarlampor vid byggarbetsplats. Till och med så att man strax innan man såg det tänkte att det faktiskt slutat snöa.

Kontrollbehov

Djupt andetag. Ny vecka. Börjar strax. Tittar genom kalendern. Skriver lista. Att göra. Check.

Vabbade större delen av denna så inte mycket blev gjort då. Helt plötsligt är jag en vecka efter. Telefonsamtal som skulle gjorts, möten som skulle bokas. Möten som ombokats och nu trycks in i en färdig vecka. Andas in.

Det ser ju helt okej ut. Andas ut.

Finding the sound of my inner pool. Uh. Uhu.

Sommarfångst

I somras när vi åkte ut på vår roadtrip Stockholm - Skellefteå - Wasa - Lill-Gyltö - Stockholm hade Elias en egen kamera. Och han tog kort. Det var bortglömt men de hittade jag nyss. Så klart måste en del publiceras!

Mamma sitter fram och fixar musiken

Lego är bra att fördriva tiden med när man åker långt.

Usikt från ett bilfönster.

Högakustenbron

Framme i Bjurliden!

Fina farmor.

Snickerboa.

Blommor.

Min kojtrappa. Och mina nya träskor.

Syster. I Rauma.

Mästerfotografen.

På väg...

Pappa, nästan lika bra fotograf som jag.

Syster, kusin Linnea och tante Grete på Gyltö.

Möss(or) och människor

Ibland är det riktigt skönt att få dra på sig mössan och slippa fixa till sig, när man ändå bara ska till dagis och tillbaka hem och stänga in sig hela dan.



Apropå mössor...

Stimulans

Jag känner mig både under- och överstimulerad samtidigt. Går det?

En kos dagbok II -uppföljningen

11.45 Mat, Mums. Men det är alldeles för långsam servering på det här stället.

12.15 Duplo är kul. Fast roligast när mamma är med. Jag får hämta henne. Då kan vi bygga höga torn!

12.30 Är trött. Men det är svårt att somna. Fast mysigt att mysa.

13.00 Nej, forfarande inte. Jag vill mest ta ut kudden ur örngottet. Går nog upp en stund igen.

13.30 Titta två nappar! Vilken guldgruva. Jag ger en till mamma. Oj, den trillade på golvet. Aj, jag slog huvudet, inte roligt. Igen. Aj.

14.00 Jag är bra trött nu. Men säg inget till mamma. Undrar om vi ska hämta brorsan snart? Vagnen brukar vara skön att somna i. Om jag hämtar ett par skor så kanske mamma fattar?

En kos dagbok

03.20 går till mamma. Det är mysigare att sova där än själv. Och så vaknar hon när jag hostar och det är ju tryggt!
05.30 varför vaknar inte mamma? Jag får slå henne lite i ansiktet. Fattar hon inte att jag är hungrig? Var är vällingen?
05.40 välling är gott. Synd att den tar slut så fort. Myser lite. Undrar om inte brorsan ska komma hit snart? Vad mycket snor det är i min näsa. Jag måste nog torka bort det mot mamma.
05.50 Jag ställer mig här och skakar galler (sänggavel) så blir det roligare. Mamma vill ju bara sova hela tiden.
06.00 Undrar vad som händer om jag stoppar ner nappen här? Men, nu får jag inte tag på den. Maaammaaaa!
06.01 Jaha. Nu är vi uppe. Härligt! Leker lite. Varför lägger mamma sig genast i soffan?
06.30 Leka leka leka. Tur att det finns soffor att snyta sig i.
06.45 Jippi! Brorsan vaknade! Barnprogram och frukost. Jag har längtat!
07.10 Frukosten avklarad. Yoghurt är gott. Och roligt att kladda med.
07.40 Dags för påklädning. Brorsan ska få skjuts till dagis. Pax för att trycka på alla hissknapparna!
07.50 Yeah! Ensam hemma. Ingen brorsa som stänger ute mig från vårt rum. Jag måste leka. Stör ej.
08.20 Nu känner jag mig faktiskt ensam och gnällig. Se mig! Hör mig! Oj, det var ju jätteroligt att bonka fjärrkontrollen i bordet. Och i soffan! Då studsar den upp av sig själv igen.
08.49 Mamma frågar om vi ska sova. Gäsp. Jo, det är nog en bra idé. Kom mamma så går vi.
10.00 Det var skönt med en lur. Men varför ligger mamma i soffan och trynar?
10.05 Jag får vara med och laga äggröra. Himmelriket! Och gott är det också. Sånt här mellis skulle man ha jämt. Och hällövningar med josen är ju aldrig fel...

fortsättning följer...

Alla som vill sova räcker upp en hand!

Sonen är frisk efter helgens öroninflammation, men idag dippade dottern. Och efter en natt av alldeles för lite sömn så känner jag mig inte hundra själv. Imorgon blir det VAB. Till skillnad från i måndags när dottern fick vara hemma i brist på ork att lämna bara henne på förskolan så får sonen gå imorgon. Goda grannar tillika dagiskollegor tar med honom på morgonen. Den kritiska tidpunkten... Jag uppskattar det enormt och är tacksam att jag inte är ensamstående förälder oftare än någon gång ibland. Sedan är det väl typiskt att makens jobbresa och sjukdomarna synkat.

Men oavsett. Alla ni ensamstående föräldrar, vilket jobb ni gör! Enastående är vad ni är! Jag fattar att man orkar mer än man tror när man måste, men ändå. Enastående!

(Nu ska jag gå och lägga mig, man får det när man riskerar bli väckt under hela natten)

What if Starbucks marketed like the Church?

And in my quest to internatinalize my blog even more something more for my english speaking friends. The Swedes have probably already found it because Brygubben and Emanuel wrote about it...

Challenge about first times...

I have been challenged by Jonatan about first times. I just decided to go international, so here it is in english!

The first time I...

1. ate Tacos (mind you Tacos was imported to Sweden quite late compared to pizza and hamburgers) was in 1990 in Roscommon, Michigan where I just had landed to spend a year as an exchange student.

2. drove a car was when I was 17 ½ and made my only attemp ever to get a drivers license (in Sweden you have to be 18 to get it, and at the time you could start drivers ed 6 months before that).

3. slept in a tent was... forgotten. I really don't remember. My siblings and I used to sleep in our sail boat when we were little -not out boating but just at the dock, just for fun. The only time I really remember in a tent I froze my butt off at Nattkampen (a nightly adventure competition that Church of Sweden Youth in a few dioceses arrange every year) with parts of the national board of Church of Sweden Youth. It must have been in the end of the 1990s.

4. drank alcohol I was too young. And stupid. Enough said.

5. got a job I was 15. I worked in the kitchen at a confimation camp. After that I was stuck in church. I've done lots of volonteering too of course, but also actually worked before I was ordained.

6. was on stage was in school. I think it was 2nd grade and we acted out what ever play bravely.

7. fainted was in church as Mikaelskyrkan in Uppsala was re-consecrated after a renovation. I read a verse from the Bible and everything started spinning and got black.

8. answered a silly questionnaire was probably in school.

I challenge some great YCW friends: Alex, Suzanne and Ann.

Vaksamhet och väntan

I onsdags efter kvällsmässan kom en person upp till mig och sa "typiskt, idag var första dagen på flera veckor då jag inte tänkt på döden och så pratar du om döden och jag blir så ledsen."

Det är den tiden nu. All helgonahelgen, den yttersta tiden, mörker, död och dom, himmel och helvete. För en del är det skönt att känslolivet ackompanjeras av regnets rytmiska nedslag och vindens tjut. För andra är det outhärdligt.

Vaksamhet och väntan är denna söndags tema. Och jag försökte verkligen att inte prata om döden, utan om här och nu. Hur vi lever våra liv här. För Guds rike är ju här, om än inte i sin fullhet.

Att leva i en aktiv väntan är något alldeles speciellt. I väntan på det som ska komma så har vi att älska, att göra det bästa vi kan, att göra plats för andra människor och för Gud. För liksom vi har förmågan att skapa ett helvete på jorden för varandra, har vi möjlighet att förverkliga himmelriket.

Med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd...

Nyord

Sonen kollar på Nicke Nyfiken. Han ska strax till Sabbatsberg och kolla upp en misstänkt öroninflammation. Medicin är ju bra grejjer när man har ont och är lite yr. Men humorn är det inget fel på. Dottern kommer ut från badrummet iklädd blöja, babblandes obegripligheter. Medan hon klättrar upp i soffan säger mamman "Oj, vad du var pratsam". Sonen hakar direkt på "Och nak-sam!" Så kan man också vara.

Släng ut näten på andra sidan

Det är konfaträff. Vi pratar om lägret som varit. Plötsligt säger konfirmand A: "Jag bara måste få fråga en grej. Men ni får inte säga till X att jag frågade". Pedagogen och jag säger omedelbart och i mun på varandra "ja, det är han". Konfirmand A undrar förstås hur vi visste vad hon skulle fråga om. De andra konfirmanderna har inte kopplat alls. Konfirmand A får därmed förklara för dem och säger efter viss tvekan: "jag undrar om X... fiskar på andra sidan...?"

Jepp. Det fanns bara en sak att tillägga efter den kommentaren."Sorry, konfirmand A. Du kommer bli bloggad om."

Uppdatering: Ibland är saker så självklara och uppenbart för en själv att man (läs jag) inte ens kopplar att ingen annan har rattat in samma kanal. Sorry. Ni kan ju inte veta att X är både ute ur garderoben och dessutom spelar på det emellanåt. Och att konfirmand A dessutom är en rätt frispråkig tonåring som inte brukar...välja sina ord fullt så omsorgsfullt.

Tankeläsningskurs, någon? ;-)

Making work easier

I never have to plan a confirmation class ever again. Nor write a sermon. I am always ready for who ever I meet. I have found the ultimate pastor's friend. Yes. In the castle store, at Stjärnholm where we took our confirmation group, it suddenly appeared before my eyes. Salvation is close. Let me present to you: The EvangeCube.

And yes, Maria, you will get your own for Christmas.

Konfirmandläger

Att spendera helgen med 13st fjortonåringar (typ) samt 3st 45-åringar (+-) är roligt nästan jämt. Som den hårt prövade småbarnsföräldern jag är bekommer det mig inte att gå upp på morgonen (det är ju sovmorgon att få sova till efter 7!), inte heller kan ögonen hållas öppna eller öronen låta sig störas efter midnatt -oavsett hur mycket spring det är i korridorer. Dessutom utfodras man med jämna mellanrum och slipper disken efteråt. Bara det är ju värt en hel del.

Dessutom får man ju höra roliga kommentarer när man tittar på film ihop (tyvärr kommer min överhettade hjärna inte på några att citera just nu) och hjärtat smälter när en konfirmand vid instruktionen att de ska få väljka psalmer till morgondagens mässa glatt utropar tre nummer på psalmer hon bara älskar. Dessutom får man många nya infallsvinklar kring hur det måste ha varit med och för Jesus och lärjungarna. Och det är klart att lag "Prästälskarna" vann femkampspromenaden.

Imorgon åker vi hem. Det ska bli skönt. Och lite tråkigt. Men säg inget till de små om det!

Prästliv

Högt och lågt. Sista veckan har varit minst sagt intensiv. Sorg och kris. Lekplanering. En hel del snack med barn. Julvandringssnack. Tre mässor med tillhörande beredelser/predikningar. En begravning. Hembesök. Enskilda samtal. Sångträning. Skriva till församlingstidningen. Boka möten. Boka och planera vårseminarier. Jaga frivilliga. Dopsamtal. Läsa in sig om barn och religiositet. Skolsamarbeten. Hitta musik. Och så ha gemensamt personalfika med Gustav Adolf-bakelser. Och i helgen blir det konfaläger.

Ska bli skönt att få vila upp sig med sovmorgnar (det är ju inte morgonbön förrän 8.30!), lagad mat och härliga engagerade kollegor och konfirmander.

Alla själars dag

Ilskan är påtaglig. I telefonluren hör jag bara ifrågasättanden. Varför hörde ingen av sig? Men egentligen är frågan en annan; varför måste den jag älskar dö?

Nattvardsgång. Ögon som möts. Kristi kropp...börjar jag. Tårar som väller upp. Frågan dallrar i luften. Varför måste den jag älskar dö?

En kvinna håller hårt i sin mans arm på kyrkogården. Det är isande kallt. En blomma i handen. En fråga ekandes mellan gravarna. Varför måste den jag älskar dö?

En tom famn. De är hemma igen efter några dagar på förlossningen. Det som skulle varit glädjefyllt. Inget nyfött liv. Bara frågor. Varför måste den jag älskar dö?

Jag har inga svar. Jag vet bara att det gör ont.

Gud, var med alla oss som sörjer någon. Välsigna var och en av oss som kämpar med saknad och tomhet. Som letar mening i detta nya liv. Amen.