20 000 anledningar att vara glad att jag är gift

Vilka stolpskott det finns. Och tänk att det finns en sida där de kan samlas...

Lars behöver inte läsa detta inlägg om han inte vill veta

Makens födelsedagsvecka har inletts. Han har redan fått sin första (väldigt uppskattade om än kanske lite småtrista) present och resten ligger gömda i lägenheten för inslagning . Till nästa år har jag redan hittat denna:

Människoapan

Kommunikation är intressant. Det tar Hjärnstorm på Svt upp. Där hör jag Ing-Marie (?) som är djurskötare och schimpansflockmamma på Furuvik säga att hon varit tvungen att lära sig rak kommunikation med sitt jobb. Om man är ledsen så måste man visa det extremt tydligt för att aporna ska förstå, likaså om man är glad eller arg. Aporna läser inte mellan raderna. Och vi får se scener där hon verkligen kommunicerar med “sina” apor.

Och hon agerar tydligen ungefär likadant i vardagen. Hon säger ungefär “Tänk att du kommer in i matsalen måndag morgon och dina kollegor sitter där med kaffekoppen i handen och ansiktet i tidningen och muttrar lite. Då sätter du din kind mot deras och pillar dem lite i nacken -jag lovar att de kommer att börja berätta om vad som hänt i helgen. Det är närheten och kroppsspråket”. Och så skrattar hon hjärtligt.

Det är ju störtskönt! Även om jag inte är så säker på att mina kollegor skulle uppskatta om jag nafsade dem lite i örat, oavsett dag i veckan, så tror jag att vi behöver vara tydligare med vad vi känner. Särskilt med det negativa känslorna. De byggs ju så lätt upp tills man exploderar (med största sannolikhet för något trivialt). Och så kanske vi inte skulle behöva gå omkring och småsura lika länge. Eller tjyvhålla på glädjeämnen bara för att man inte vill att någon ska tro man tror att man är nåt. Nä, lite mer omedelbarhet och rakhet -självklart kombinerat med förståelse för varandra. Det handlar ju också om att träna sig att veta vad som irriterar en och en insikt att mycket ligger i en själv...

Lista vid husköp

• Lagom liten trädgård.
• Ljust, gärna (semi-)öppen planlösning vid vardagsrum/kök. Vi är vana vid det och vi gillar det.
• Helkaklade badrum/toalett. Diskreta/neutrala färger. Våtrumstapet går fetbort.
• Bra kök. Lådor framför skåp. Bra arbetsytor. Stor kyl plus frys.
• Vi ska se att man brytt sig om huset man säljer. Varför ha ett hus för flera miljoner och sen snåla på att tapetsera helt utan underarbete? Eller spackla och måla över strax innan visning så att såna som jag som petar gör tumavtryck? Det säger ju bara att man inte brytt sig förrän nu och vill gömma skavankerna...
• Gärna tvättstuga på samma plan som sovrummen. Är det verkligen så kul att släpa tvätt upp och ner för trappor när man bor i hus?
• Sovrummen samlade på ett plan/ samma ställe i huset.
• Pool, bastu, kakelugnar eller braskaminer, balkonger. De är helt bortkastade på oss. Kanske kul en gång men sen bara jobb.
• Gärna inredd källare där man kan ha hobbyrum. Gillar inte när köksbordet tas över av lådbilsbyggen och lödning.
• Bergvärme.
• Nyrenoverat/nybyggt.
• Minst 125kvm + biytor
• Inte töntigt små rum och prång.
• Bra kommunikationer.

Vi tittade på ett okej objekt idag. Det som var bra var att vår kravlista blev tydlig. Fler visningar kanske fyller på listan. Eller tömmer den.

Ansiktsboken

Det är som folk säger. På nåt märkligt sätt fastnar man...

Lärdomar

När kyrkledare av olika slag (både mandatmässigt och samfundsmässigt) kommer sig samman händer alltid mycket. Idag hann jag knappt nafsa i min smörgås vid morgonfikat innan jag fick redan på en ny sjukdom. En viss katolik hade, enligt en väl underrättad källa, varit alldeles biskoppig i veckan. Eftersom vi är lite nervig om Sonen ska bli vattkoppig reagerade jag. Man vill ju inte smitta dottern med nåt farligt. Men jag kan vara lugn. Just denne biskoppighet drabbar endast män (än så länge).

Dottern var en glad adjungering på mötet. Hon sov mestadels men vaknade till lite och gnällde när gubbarna försökte göra henne till ungdomsgisslan. Jag är en stolt mamma. Man ska säga ifrån.

Busy week

Måndag: Till jobbet och lämna telefonen så vikarien har den. Men först tömma den på alla bilder(och därmed installera program för det). Och föra över alla mina dokument till ett memorystick så att jag har kvar predikningar, planeringar o dyl även om nåt händer jobbdatorn (blev ju lite påtagligt när vi fick inbrott i våras och datorerna slängdes omkring).

Tisdag: Lönesamtal med personalen på kooperativet.

Onsdag: Ärenden åt maken, avskedslunch för fd chef på jobbet samt styrelsemöte på kooperativet.

Torsdag: SKR au

Plus så klart biblioteksbesök med sonen, dagishämtningar, lek i parker, matinköp och matlagning och allmän städning av hemmet...

Något är fel. Jag skulle ju bara snusa bebis och byta blöjor?

Livet och Kierkegaard

"Livet ska levas framlänges men kan bara tolkas baklänges".

Jag påminns om citatet av Kierkegaard helt oförhappandes på TV och blev glad. Det borde citeras oftare. Och tv-program som påminner om viktiga saker borde sändas oftare -också om de bara är ren underhållning.

SVT har visat massor med nordiska dokumentär-/reportageserier i sommar. Vad sägs om Eldsjälar (om sådana som gör skillnad), Livets årstider (om några av livets stora händelser -både det som gör gott och det som gör ont), Strömsö (en bättre finlandssvensk kombo av Sommartorpet och Äntligen hemma), Om människor som valt att bo långt från staden, men nära naturen, norsk reality-Rederiet och så förstås Noman. Jag tänker dessutom på ett sista program som jag varken hittar eller minns vad det heter, där en kvinna följer en rad familjer av olika slag och hon är så himla skön!

Jag har inte planerat in tiderna för allt detta och sett allt, men jag gillar tonen på nåt sätt. Mer sånt!

Tigerjakten

Mora Träsk, visst minns ni?

"Nu ska vi ut på tigerjakt..." osv. Och så, när man känns något mjukt och lent i den där grottan, så måste man göra allt baklänges väldigt fort och tillslut (fortfarande med tungan under underläppen) så är man "äntligen hemma".

Äntligen är vi hemma. Efter tre dagar i de sydligare delarna av landet. Vi har hunnit gå på festival, undvika festival, äta falafel, invadera ett bra frukostfik, åka till Danmark och gå på Tivoli, gå på barnloppis, leka i några lekparker, gå och gå och gå, shoppa, fika, umgås med vännerna förstås. För min del får det gärna bli en återkommande utflykt. Fast en annan tidpunkt än just när det är Malmöfestival. Jag gillar ju inte folk(samlingar) så det är ju bara onödigt då.

Ett särskilt tack till vännernas vänner som upplät sin lägenhet till oss! (man vet ju aldrig, de kan ju kanske surfa in här och kolla -om de inte är upptagna med att utforska bubbelvattnets magi förstås).

Världens längsta dag

Torsdag kl 8.00. Hemma.
-Mamma, när ska vi åka?

Fem minuter senare.
-Mamma, när ska vi åka?

Tio minuter senare.
-Mamma, kan vi åka nu?

osv.

Torsdag kl 15.30 T-Centralen, spår 12
-Mamma, när kommer tåget?

Fem minuter senare.
-Mamma, när kommer tåget?

Tio minuter senare.
-Mamma, när kommer tåget?

osv.

Torsdag kl 16.00 På tåget, närmare Flemingsberg
-Mamma, när är vi framme?

Fem minuter senare.
-Mamma, när är vi framme?

Tio minuter senare.
-Mamma, när är vi framme?

osv.

Torsdag kl 21.30 Malmö, på väg genom stan.
-Mamma, när är vi framme?

Fem minuter senare.
-Mamma, när är vi framme?

Tio minuter senare.
-Mamma, när är vi framme?

Nu. Äntligen.

Tapetfunderingar

Surfar runt och tittar lite efter tapeter att göra om vitrindörrarna i köket med.
-Redan? undrar vän av ordning.

Ja, det gröna är snyggt som tusan, men det är fel nyanser för att passa med det röda i stolar och tavla. Så nu letar jag nytt. Rött. Gärna med mönster. Men det finns mycket dassigt och tapetmodet går uppenbarligen åt det mer murriga hållet just nu. Två som börjar likna nåt (fast säkert fel röda nyanser) är:

och

Snubblade över en rolig butik också. Finns tydligen live i Malmö. Tur att vi ska dit snart så kan man få känna lite på orangea vävtapeter och förfasas.

Småkryp

Det är de små sakerna som gör livet roligare när man är 3½, det är säkert.

-"Titta mamma! På balkongen är det en humla som pollinerar blommorna"

Oj, tänk att han vet vad pollinera är!

Och så idag på busshållsplatsen. Jag vaggar intensivt vagnen och tittar på lillasyster. Hon klipper med ögonen. Jag hör den stora grävmaskinen som kommer farandes och tänker att Sonen strax kommer att kommentera den, men icke. Hans fokus är på glasväggen i busskuren. Eller snarare bakom den. På ett löv, i lä för vinden, har en insekt av något slag satt sig. Sonen frågar vad han ska ha klorna där bak till. Jag ger upp sövningsförsök och tittar. Han väntar inte på svar utan har plötsligt sett en grön liten insekt med långa spröt. Det kanske är en gräshoppa konstaterar han. Det tror inte jag, men jag hinner inte säga något (tur det kanske?). Sonen har sett en pinne på glasväggen en bit bort. En pinne? Snarare ett kors, ett T-kors. Märkligt. Har aldrig sett något liknande. Jag tar fram mobilen och tar ett suddigt kort.

På biblioteket (som vi faktiskt var på väg till) lånar vi en insektsbok. Hemma igen har vi glömt den. Ända tills mitt i fikat med msG då jag kommer på det. Tar fram telefonen och insektsboken. Faktiskt så har hon haft en likadan bild i sin telefon. Hon hade heller aldrig sett nåt liknande! Vi tre fascineras och jag letar i boken. Jo, där är den! En Pterophoridae. Coolt.

Fjädermott

Helgen

Det har varit en produktiv helg. En del saker i storgrupp, andra i mindre formateringar. Exempelvis:

• Välbehövlig städning av lägenheten.
• Storhandling med barn (en på magen och en i en svårkörd bil-vagn).
• Besök av vänner som nuförtiden lever i NY (nostalgi för vissa av oss, se tidigare post).
• Hörnet med färg och målargrejjer från november förra året bortstädat till källare och miljöstation för farligt avfall.
• Diskussion om man ska åka till vattkoppeland (svaret blev ja till Malmö eftersom våra sk billiga biljetter inte kan köpas tillbaka längre).
• Matlagning och diskomhändertagande.
• Vattenlek.
• Legobygge.
• Evas sommarplåster-tittande.
• Ammande.
• Blöjbytande.
• En halvtimmas sovande på soffa med barn på mage.
• Bokning av födelsedagsfirande av öm moder.
• Lilla lillasysteruppdatering efter Norgevistelse.

Nu väntar en vanlig vardagsvecka igen. Eller?

Roligt

Patrik uppmanar oss att bokmärka. Det är en bra idé!

Och så passar jag på att länka till Reverend Fun också. Någon kan ju ha missat den...

Inredningsbloggen eller ett år på GTS

Surfar runt och funderar på att köpa en lampa med mitt gamla skoltryck på. Eller kanske en stol? Old English passar väl vår stil hemma? Nä, kanske inte nu, men sen när vi köpt det där huset och inrett ett bibliotek. Det ska väl vara en plats där nostalgin får blomstra?

96/97 bodde jag mitt på Manhattan i New York och gick på General Theological Seminary. Det var ett fantastiskt år på många sätt.

Jag kom från Uppsala Universitet och svenska förhållanden, där man som troende är något ovanligt (eller åtminstone ses som det) och fick plugga ett år under helt andra förutsättningar. Det är något annat att få jobba parallellt med det vetenskapliga perspektivet och trosperspektivet än att lägga dem efter varandra som vi gör i Svenska kyrkans prästutbildning (än så länge i alla fall).

Jag läste pastoral counseling, spiritual direction, kristen etik och en massa annat skoj (grämer mig fortfarande lite att jag inte vågade mig på "preaching" fastän jag inte kunnat få svenska högskolepoäng för kursen). Tio år senare märker jag att jag använder mig av mycket kunskaper och erfarenheter därifrån. Fast försvenskat.

Och kurslitteraturen var roligare, eller vad sägs om boken "Sacred Cows make Gourmet Burgers"? (det vore iofs ännu roligare om den hette "Sacred Cows make Holy Burgers").

Men lampan, visst är den värd 200 dollar? Eller stolen? Till biblioteket där jag kan läsa gammal kurslitteratur?

Caffelatteland

Jag har gått med i en blöjklubb. Det är sånt man måste göra för att få billigare blöjor. Man måste klippa figurer från blöjpaketen och svara på enkäter också för att samla poäng men i gengäld kan man få köpa saker med deras logga på (istället för rabattkupunger). Yiha.

På denna sida står det också information om barnets utveckling och små kåserier om hur det är att vara nybliven mamma. Där läser jag: "Välkommen till Caffelatteland". Jag ska tydligen snusa bäbis hemma i soffan i tre månader! Det betyder att jag har två kvar... gah. Hur ska jag klara mig?

Får inte jag komma ut till Caffelatteland nu? Ska mina enda sociala kontakter bestå av mina utflykter till dagis för lämn och hämt av sonen? Redan nu kan jag ana personalens bekymrade miner på nästa personalmöte där de dryftar hur de ska få den där eländiga mamman att inte dra ut på lämningen och hämtningen så mycket. Inte med kramar av son och dylikt utan med kallprat med personal och ev andra stackars föräldrar som behöver komma iväg till jobb.

Och att promenera till och från dagiset kan man ju glömma. Då skulle jag ju inte få chansen att prata med Agda (vi kan väl låtsas att hon heter så?) på busshållplatsen om att hon ska åka till Åland men att vädret är så nyckfullt så att hon inte vågar boka en resa. Eller med Allan (det blir så anonymt utan namn, visst?!) på bussen som nog dricker lite för mycket öl och vars ende son inte har några barn, men många fruntimmer.

Det är viktigt med sociala kontakter. Om än så lite som att man byter några ord med sin man lite då och då när man sitter i varsitt hörn av lägenheten med varsitt barn. Då märks det inte lika tydligt att alla andra (ens så kallade vänner) är på semester, läger, jobbar på en fjälltopp eller något annat muppigt.

-Kom hem, allt är förlåtet! vill jag skrika. Följ med mig till Caffelatteland!

Men det värsta är att när alla andra kommit hem och vill luncha och fika och gå promenader då vill väl jag mest sitta inne och glo på tv, sova i soffan och snusa bäbis...

Morgonbestyr

Barn nr 2 sover. Barn nr 1 vill inte klä på sig och har upptäckt det fantastiskt roliga med att klicka med tungan. Praktiskt. Det gör att jag hör var han befinner sig. Snart är det dags att istålsätta mammaviljan och packa in barnen i vagn eller bärsele (och helst också kläder) och ge sig av mot dagis.

Hoppas på bråkfritt och harmoniskt.

Sökord

På statcounter kan man, förutom att se hur bevakad/läst man är, också se sökord som folk haft när de fått träff på ens sida. De flesta verkar söka efter just mig (uppdatering/rättelse: alltså inte de flesta som googlar i allmänhet utan de som fått träff på min sida), i övrigt är sökorden (i ordning med vanligast sökning först): "könsbyte", "kalas saker", "bibliska namn på j", "j-man", "hur gör man russin", "ont i höft säng", "lisa rinnevuo", "på barn kalas idéer" samt "snopp". De som sökt på könsbyte måste ha blivit besvikna...

Present

Jag gillar när man hittar bra presenter bara så där. Min mamma fyller år om en vecka. Hon har allt hon behöver så hon är alltid svår att hitta presenter åt. Men nu bara fanns den där. Ett måste för en muminmamma. Och en perfekt present från muminbarnbarn som älskar att hjälpa till i köket.

Hemmafru

Idag börjar livet som hemmafru. Än så länge går det bra. Sonen lämnades på dagis, ärenden uträttades, vi promenerade hem (pluspoäng enligt mig själv) och nu är tvätten i torktumlaren och dottern sover mätt och glad. När sonen hämtas om några timmar är det plaskdammen som gäller. Väskan med handdukar, solskydd, vatten och frukt är redan packad. Kanske ska jag förbereda middagen redan nu?

Yeah, right!

Enligt detta högst ovetenskapliga test är jag fö mest lik Susan:

Diverse bilder

Nu när jag råkar vara uppkopplad mot vår bildbankshårddisk så bjussar jag på fler bilder från vårt liv, håll till godo!

Utlovade blingade blöjan från long long time ago.

Pusselbiten på landet

Trött mamma, trött dotter.

Fiskelycka på landet (jag vet jag borde vänt bilden innan jag laddade ner den, men efter fyra misslyckade merladdningar så finns inte orken att göra om igen)

Kärlek

Utsikt från grå villans glasveranda.

Stolt medvandrare!

Idag var det dags för Prideparaden.

Hela familjen gick delar av banan. Det var högljutt, svettigt och roligt!

För att inte tala om viktigt.

Det finns många bildspel och videoklipp i media. Aftonblaskan, Pressen, DN, SVD, Tv 4, SVT, Kyrkans egen sida har också en bild och en notis...

Äntligen

Resa till goda vänner bokad. Gissa om både tågresa, tivolibesök och lek med kompisar kommer uppskattas av de flesta i familjen!

Sms

Fick ett sms från stora lillasyster. Hon är på semester med sin familj och har köpt en prestent till dottern vår. Men den kräver tydligen att hon har ett eget rum. Smsade förstås tillbaka att vi skulle diskutera hur vi ska göra med Sonen -kanske kan han bo hos dem? Har ännu inte fått någon respons på det. Sonens respons är given: "Tokigt. Så kan man väl inte göra?!" Nä. SÅ kan man inte göra.

Men smset sätter fingret på en sak. Ska vi köpa hus eller bo kvar? Och med tanke på hur snabbt lillsnorpan växer (nu 56,5cm och 4490g -bara ett kilo på dryga tre veckor!) så måste vi nog bestämma oss rätt snart. Det är många delar i ekvationen. Dels trivs vi bra här, vi har nära till det mesta och dagis är bra. Lägenheten är fantastisk även om något större sovrum inte skulle vara helt fel. 90-tals idealet vad gäller arkitektur är stora sällskapsytor och små sovrum. Vi skulle ju kunna rensa ut en del (det är inte rätt men man kan göra så) man måste tex inte ha böcker överallt, eller ett helt arbetsrum. Kanske räcker det med varsin bärbar dator vid matbordet? Eller en nätt sekretär i vardagsrummet? Kanske skulle man ha hit en professionell inredare som kan styla lite? Och en professionell städare.

Hus å andra sidan. Tänk att ha ett helt rum som ett bibliotek -alla böcker samlade i ett rum... Trevligt att kunna ha ett hobbyrum för maken och barnen som gärna skulle löda och bygga robotar och lådbilar. En liten gräsplätt att släppa ut barnen på och ha översikt även om man själv inte vill vara ute (maken längtar mest efter just detta odlingsbara så han får sköta gräset). MEN. Man hamnar oundvikligen åt något håll utanför stan vilket medför konsekvenser vid förflyttning till och från arbete, dagis måste bytas och framförallt måste huset hittas. Självfallet har jag letat på nätet och lika självfallet inser jag att jag har alldeles för höga krav. Rätt läge, nyrenoverat (vi förlorar tyvärr för mycket på att köpa billigare och låta renovera själva) och i vår prisklass dyker inte upp särskilt ofta. Nu är det dessutom extrem lågsäsong vilket är deprimerande när man får ett dylikt sms och känner behovet.

Några förslag?