Caffelatteland

Jag har gått med i en blöjklubb. Det är sånt man måste göra för att få billigare blöjor. Man måste klippa figurer från blöjpaketen och svara på enkäter också för att samla poäng men i gengäld kan man få köpa saker med deras logga på (istället för rabattkupunger). Yiha.

På denna sida står det också information om barnets utveckling och små kåserier om hur det är att vara nybliven mamma. Där läser jag: "Välkommen till Caffelatteland". Jag ska tydligen snusa bäbis hemma i soffan i tre månader! Det betyder att jag har två kvar... gah. Hur ska jag klara mig?

Får inte jag komma ut till Caffelatteland nu? Ska mina enda sociala kontakter bestå av mina utflykter till dagis för lämn och hämt av sonen? Redan nu kan jag ana personalens bekymrade miner på nästa personalmöte där de dryftar hur de ska få den där eländiga mamman att inte dra ut på lämningen och hämtningen så mycket. Inte med kramar av son och dylikt utan med kallprat med personal och ev andra stackars föräldrar som behöver komma iväg till jobb.

Och att promenera till och från dagiset kan man ju glömma. Då skulle jag ju inte få chansen att prata med Agda (vi kan väl låtsas att hon heter så?) på busshållplatsen om att hon ska åka till Åland men att vädret är så nyckfullt så att hon inte vågar boka en resa. Eller med Allan (det blir så anonymt utan namn, visst?!) på bussen som nog dricker lite för mycket öl och vars ende son inte har några barn, men många fruntimmer.

Det är viktigt med sociala kontakter. Om än så lite som att man byter några ord med sin man lite då och då när man sitter i varsitt hörn av lägenheten med varsitt barn. Då märks det inte lika tydligt att alla andra (ens så kallade vänner) är på semester, läger, jobbar på en fjälltopp eller något annat muppigt.

-Kom hem, allt är förlåtet! vill jag skrika. Följ med mig till Caffelatteland!

Men det värsta är att när alla andra kommit hem och vill luncha och fika och gå promenader då vill väl jag mest sitta inne och glo på tv, sova i soffan och snusa bäbis...