Fick ett sms från stora lillasyster. Hon är på semester med sin familj och har köpt en prestent till dottern vår. Men den kräver tydligen att hon har ett eget rum. Smsade förstås tillbaka att vi skulle diskutera hur vi ska göra med Sonen -kanske kan han bo hos dem? Har ännu inte fått någon respons på det. Sonens respons är given: "Tokigt. Så kan man väl inte göra?!" Nä. SÅ kan man inte göra.
Men smset sätter fingret på en sak. Ska vi köpa hus eller bo kvar? Och med tanke på hur snabbt lillsnorpan växer (nu 56,5cm och 4490g -bara ett kilo på dryga tre veckor!) så måste vi nog bestämma oss rätt snart. Det är många delar i ekvationen. Dels trivs vi bra här, vi har nära till det mesta och dagis är bra. Lägenheten är fantastisk även om något större sovrum inte skulle vara helt fel. 90-tals idealet vad gäller arkitektur är stora sällskapsytor och små sovrum. Vi skulle ju kunna rensa ut en del (det är inte rätt men man kan göra så) man måste tex inte ha böcker överallt, eller ett helt arbetsrum. Kanske räcker det med varsin bärbar dator vid matbordet? Eller en nätt sekretär i vardagsrummet? Kanske skulle man ha hit en professionell inredare som kan styla lite? Och en professionell städare.
Hus å andra sidan. Tänk att ha ett helt rum som ett bibliotek -alla böcker samlade i ett rum... Trevligt att kunna ha ett hobbyrum för maken och barnen som gärna skulle löda och bygga robotar och lådbilar. En liten gräsplätt att släppa ut barnen på och ha översikt även om man själv inte vill vara ute (maken längtar mest efter just detta odlingsbara så han får sköta gräset). MEN. Man hamnar oundvikligen åt något håll utanför stan vilket medför konsekvenser vid förflyttning till och från arbete, dagis måste bytas och framförallt måste huset hittas. Självfallet har jag letat på nätet och lika självfallet inser jag att jag har alldeles för höga krav. Rätt läge, nyrenoverat (vi förlorar tyvärr för mycket på att köpa billigare och låta renovera själva) och i vår prisklass dyker inte upp särskilt ofta. Nu är det dessutom extrem lågsäsong vilket är deprimerande när man får ett dylikt sms och känner behovet.
Några förslag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jo. man måste faktiskt ha böcker överallt. En bokmal till kompis packade ner varenda bok när hon blev mamma för att lillpojken inte skulle kunna riva i bokhyllorna. Vad har hon för glädje av sina böcker nerpackade i lådor i källaren? Galet.
Malmö är riktigt trevligt annars, och ju något billigare...*ler*
Jag måste å andra sidan säga emot drottningen här, man måste faktiskt inte ha böcker överallt. Och ert vardagsrum är ju faktiskt stort nog för att få plats med en arbetshörna i (eftersom ni dessutom ofta sitter inklämda båda två i arbetsrummet kanske ni skulle byta plats på funktionerna...)
Några små snabba tips *ler*:
http://www.hemnet.se/a.asp?id=3713287&q=1&s=4
http://www.hemnet.se/a.asp?id=3717986&q=1&s=4
http://www.hemnet.se/a.asp?id=3685589&q=1&s=4
http://www.hemnet.se/a.asp?id=3704810&q=1&s=4
Jag har böcker precis överallt nu. Dottern är i den åldern då hon älskar att plocka böcker ur hyllorna och lämna dem överallt i lägenheten. Det är konstigt med barn, just de sysslor jag inte gillar, som plocka ur och tillbaka saker, det älskar hon. Men, det är ju något snabbt övergående det där:-)
Äh, rensa. Man måste inte behålla alla böcker man har. Makens datorböcker kan han väl ha på jobbet till exempel?
Flyttar ni till Hässelby eller Täby elle rså så blir det ju så långt att åka för att leka med E2 och det är ju VÄRDELÖST!
MsG -en mycket god idé. Kan du ta den med maken också?
Skicka en kommentar