Torsdag

Dottern har feber och sover (och snorar och snarkar och hostar och sover...).

Det betyder att jag idag (förutom ett samtal på morgonen) har hunnit skriva och skicka in budgetförslag på "mina" poster till kassören på föräldrakooperativet, skrivit ner nulägesbeskrivning inför sonens utvecklingssamtal, bokat bvc-tid till dotter, bokat samtal med chef inför the return of the mammaledig, gått igenom alla mina kooperativ-ansvarspärmar (rensat och slängt och omdisponerat), läst både DN och Kyrkans tidning, ätit lunch ifred, kollat på tv och surfat. Jag känner mig effektiv och on the roll. Synd bara att dottern inte mår bra. Det gör ont i mammahjärtat.

Nu lägrar sig mörkret och sonen ska hämtas. Hoppas jag lyckas med två viktiga telefonsamtal ikväll så är jag helt i fas med livet.

Vem använder telefonkatalog nuförtiden???

Jag använder telefonkatalog på landet. I brist på internet. Men hemma, nej, aldrig. Den har brukats tas upp i lägenheten (man vet ju aldrig det kan ju bli internetfel eller världsbrand exakt när jag MÅSTE ha tag på ett nummer och inte heller kan ringa 118 118) men slängs oftast ouppackad. Onödigt? Jajamensan.

Men så fick jag ett mejl. Om miljö och telefonkatalger. I år delas tydligen 5,5 miljoner telefonkataloger ut. Helt onödiga mängder papper och onödiga transporter. MEN man kan göra nåt åt det, man kan avbeställa telefonkatalogen! 2007 var det tydligen 3500 personer som avbeställde sina. Fjantigt lite. Vi är fler som aldrig använder dem!

Jag vågade. Våga du också! Och sprid gärna budskapet.

uppdatering: tydligen kan man bara avbeställa om man bor i villa eller radhus. Men ändå, då kan man mejla till dom ( info@eniro.se ) och skriva att de inte behöver trycka upp ett ex åt en ändå. Onödiga transporter och papper som sagt...

http://www.enirosverige.se/se/Sverige/Kontakt/Katalogavbestall/

Perspektivbyte

Jag läser Lite till, som alltid hamnar i fel kö och frågar sig varför daglediga alltid måste handla när dagarbetandes har kort tid att göra ärenden på. Jag började kommentera. Men hey, om en kommentar blir så här lång så förtjänar den en egen bloggpost!

Jag har nämligen upptäckt detta med perspektivbyte... jag har också klagat på detta när jag jobbat och ska handla på lunchen. Men inte nu. Nu klagar jag på alla som klagar.

Som mammaledig blänger folk om jag handlar när som helst mellan 11 och 15 (för det är nån slags officiell flexlunchtid) och sedan igen efter kl 17 (för då kan folk börja flexa hem tidigt och göra ärenden på vägen hem).

Om jag tar tunnelbanan innan 10 och efter kl 16 blänger folk också. Vagn och barn tar ju så stor plats (inte för att man är intresserad av att vagnen ska stå på bästa sätt mot en dörr och därför flyttar sig lite, nej, det är bättre att låta mig stå mitt i så att jag står riktigt ivägen).

Det betyder att jag gärna får handla, men mellan 10 och 11 på fm. Men jag får promenera dit. I alla fall om jag vill undvika blickar. Om detta inte är en bra tid för mig eller barnet, tough luck. Håll dig hemma, för man får absolut inte amma på offentliga platser...

Shoppingtips*

Av en händelse snubblade jag på en, för mig, ny (web)butik. Under den stund när jag tittade runt och gjorde min egen beställning funderade jag på om jag skulle dela med mig av den nu eller vänta tills efter jul (annars kan ju vissa gissa vad de får i julklapp). Men jag kan inte. Fler vill kanske shoppa julklappar och vem är jag att hålla på de här då?

Här är ett smakprov på ett t-shirttryck som jag gillar:

*Och precis när jag nu skrivit färdigt inlägget inser jag att det är Buy Nothing Day idag... jag skulle kunna skriva ett eget inlägg om detta, om att det väl är vår konsumtion i stort som vi behöver tänka på inte bara det vi ska låta bli att köpa idag och ändå finns det ju poänger med symboliska handlingar. Well. Jag nöjer mig med att tänka att det inte räknas som köp förrän man betalar och det görs med faktura vid leverans...

Det blir inte alltid som man tänkt sig

I måndags och tisdags var jag länge anmäld på ett seminarium om vigselsamtalet. Var på ett om dopsamtalet för ett år sen och det var fantastiskt bra. Vi var ett gäng präster som delade med oss av erfarenheter och diskuterade hur vi gör/inte gör och tänker/inte tänker. Det hela leddes av Birgitta Söderberg som är präst och Magnus Lidbeck som är (pensionerad?) präst och psykoterapeut och de kom med många bra frågor och vinklingar. Att be föräldrarna berätta vad de önskar för sina barn och för sig själva som föräldrar och sedan ta deras ord som förbön var ett sånt guldkorn därifrån. Nåja, vi bad om ett likadant seminarium om vigselsamtalet och det var planerat i våras. Då blev det inställt. Denna gång insåg jag att jag inte skulle orka med Ester. Jag hade känns mig splittrad med henne och hennes behov i ett dygn när jag förmodligen mest vill dyka in i frågeställningarna själv. Istället satsade jag på kontraktskonvent idag förmiddag. Om Luther och luthersk teologi. Spännande! ”Finns det en luthersk identitet” var frågeställningen. Men nej, sonen är fortfarande sjuk och jag är således hemma. Blä. Jag behöver teologisk stimulans! Jag längtar efter det. Att få inspireras, tänka till och beröras. Men det blir inte alltid som man tänker sig.

Hakuna Matata

Ännu en lördag har kommit och (nästan) gått. Vi har tagit det lugnt. Sonen har diggat piano, maken har plockat och jag har skrotat. Efter lunch åkte vi och storhandlade. Kom hem igen. Myste med barnen, åt middag. Testade rostade kastanjer (som jag trots ett år i New York aldrig smakat), det var så där. Dottern har börjat få smakportioner med mat och äter mycket tycker både jag och maken. Hon är intresserad och vill vara med och sväljer det mesta man i matväg stoppar i hennes mun, det andra suger hon på. Sonen var och är inte så intresserad av att äta. Däremot av tillagandet.

Nu sover förmodligen proppmätt dotter, son tittar på barntv och maken plinkar piano. Jag ska nog paxa nattning av son ikväll för att få en garanterad liten tupplur innan resten av kvällen. VI har köpt chokladcrisp. Det finns säkert nåt program på tv man kan titta på medan man trycker i sig av sådant!

Vill du ha nåt?

Jag kan inte motstå! En helt ny sorts utmaning som tydligen florerar och som jag hittar hos Kaffemoster.

De tre första som kommenterar och vill vara med i utmaningen ska få något av mig (det betyder att man själv skriver på sin blogg och ger bort nåt). Jag säger inte att det är stort och fint, och jag säger inte att det kommer omedelbart. Men någon gång under de närmaste 365 dagarna så kommer det något.

Kanske skulle man också utlova nåt till den tionde personen för att se om fler läsare vågar bekänna färg???