Barn har jag döpt på löpande band. Men aldrig vigt mer än ett par om dan (möjligtvis två). Men det var förr i tiden när jag arbetade i skokartongskyrkor av tegel. Nu har mitt nya liv börjat. Med vigslar. Det är sånger och solon, psalmer, riskastning, dikter, rosor, basketbollar och kanoner. Det är tårar och ett och annat skratt. Det är pampiga orgelstycken och nervösa tärnor. I kubik. Och faktiskt, det är rätt okej.
Men det är också tur att det bara är augusti en månad om året...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag tycker det där låter väldigt skojigt :)
Basketbollar..?
Var hamnade basketbollen till slut?
När jag kom in i kytkan efter en välfrtjänst kafferast så var den utlagd på golvet precis vid översta trappsteget på vänster sida. Synlig när man kom fram vid de främssta bänkraderna, men väldigt diskret. Det är bra med erfarna vaktmästare!
Tack för dina besök på min nya blogg.
Tänker också på de där basketbollarna. Det låtet vådligt :)
Skicka en kommentar