Jag slänger mig ut i otryggheten och publicerar härmed min första predikan på bloggen. Som kollegan säger: låna gärna men tala gärna om var du fått dem ifrån!
Predikan 14e e tref Hedvig Eleonora
Joh 17:18-23 Enheten i Kristus
För drygt tio år sedan hade jag förmånen att få äta middag med Desmond Tutu. Han är biskop emeritus i den anglikanska kyrkan i Kapstaden, han var förste ordförande i den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen efter apartheids fall i Sydafrika och för sitt arbete för just de mänskliga rättigheterna fick han Nobels fredspris 1984.
Vi pratade om många olika saker under kvällen. Någon runt bordet ställde en fråga, jag minns inte hur den löd, men det måste ha haft att göra med hans arbete på ett eller annat sätt. I alla fall så satt han tyst och tittade på oss unga representanter från olika kristna kyrkor i Sverige som satt runt bordet och sedan svarade han: ”det är lättare att vara emot än att vara för”.
Just dessa ord har ekat hos mig många gånger sedan dess. Det är ju så. Det är lättare att vara emot än att vara för.
Det är lätt att var mot krig och orättvisor. Det är lätt att vara mot våld mot kvinnor. Det är lätt att vara mot en massa politiska beslut.
Det är också lätt att vara mot här i kyrkan, tungotal eller barn som låter eller kanske själva gudstjänstformen. Högt som lågt, stort som litet, radikalt åt det ena eller andra hållet, för lamt eller för tydligt. Det är lätt att vara emot. Och det är lätt att stå enade emot.
Det blir genast mycket svårare när man ska definiera vad man är för. Det blir snabbt komplext och massor med konsekvenser att ta hänsyn till. Vad är bäst för oss? Vad känns riktigt för mig? För mina barn? Vad händer med deras framtid om jag idag väljer på ett sätt? Eller ett annat? Vad är Guds vilja?
Åsikterna börjar gå isär. Vi börjar diskutera, debattera, förklara oss, kanske till och med försvara oss. Och ganska ofta, blir det hela en kamp att övertala varandra istället för att nyfiket lyssna på hur den andre tänker och resonerar.
Det är lättare att vara emot än att vara för.
Jag tror att det är en av de saker som Jesus vill att vi ska förstå genom dagens evangelium. Det är ofta lite svårt att följa med i Johannes sätt att skriva. Han är mångordig, invecklad och flertydig – det märker vi inte minst här.
Men texten är en del av en lång bön som han ber strax innan han fängslas – för sig själv, för sina lärjungar och för alla troende framgent.
Den är samtidigt också ett slags farväl till lärjungarna och Jesus vädjar att de ska stå enade, att de ska vara Ett i honom. Det är när de kan vara ett i honom som världen ska tro. Och han vädjar med rätta, för lärjungarna var mycket mänskliga. De hade långt ifrån alltid förstått vad Jesus sagt till dem och redan hade de käbblat om vem som älskade Jesus mest...
Så vad skulle hända när deras mästare försvann? Ja, de vet ju inte om det ännu, men Gud visste. Så genom sin bön vädjar han att de ska stå enade.
Olika tolkningar. Olika behov. Olika reaktioner. Risken att allt skulle upplösas i bitar var överhängande. Vad hände egentligen? Vad var dess mening? Risken var stor att det skulle bli en kamp om vem som ägde sanningen, vem som hade rätt, vem som har tolkningsföreträde. Känns det igen? Risken var verklig.
”Jag ber att de alla ska bli ett […] då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig”
Att de, vilket innefattar oss, att vi ska bli Ett är viktigt. Det är genom vår enhet som vi visar på Guds kärlek och Gud själv.
Men enhet är ett ord som är lätt att använda fel. Enhet är långt ifrån att tycka lika eller att tro på exakt samma sätt eller att agera uniformt. Det handlar inte om enfald. I så fall mer om mångfald. För det Jesus pratar om när han säger att vi ska bli Ett, en enhet, är en konsekvens av mångfalden, av att vi alla är olika – med unika gåvor, talanger och personligheter.
Enhet i mångfalden, är att stå tillsammans, att stå enade trots våra olika tolkningar, olika behov och olika reaktioner.
Den gudomliga skapelsens mål är enhet i all sin mångfald. Och det händer när varje del, när var och en av oss är dem vi är skapade till, när varje del är sig själv och närvarande.
Det kräver tålamod med varandra, och kanske också oss själva. Det kräver att vi lyssnar på varandra, fördomsfritt och öppet. Det kräver kärlek för nästan liksom för sig själv. Det kräver ödmjukhet. Det kräver mod – att lyssna inåt, att våga vara sårbar, att försöka vårt bästa… Och framför allt kräver det fokus på det centrala istället för allt det perifera.
I kyrkan är vårt centrum Kristus. Det är i Kristus vår enhet finns, som vi ska vara Ett. ”Då ska världen förstå och tro att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig”.
…
Låt Jesus bön om enhet vara vår bön. Amen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Tack för det!
"Det är lättare att vara mot än att vara för". Det där satte igång tankeverksamheten. Så inspirerande att få en sådan kort mening med mycket innehåll att gå och fundera vidare.
En bra predikan även i sin helhet. Riktigt bra!
:) Så roligt när samma upplevelse (konferensen) och samma text kan ge upphov till två totalt olika predikningar, som säger olika saker, men ändå båda talar sanning. Gud är en klurig en *ler*
(och jag tänker inte med ett enda ord ens antyda precis hur vansinnigt jätteavundsjuk jag är över att du har träffat Tutu. Inte ett ord)
Det är lätt att vara emot och det är lätt att se både sina egna och andras brister. Nyttigt att reflektera över ibland.
Det är bra att du sätter in evangelietexten i sitt sammanhang - det underlättar förståelsen.
Två lite kritiska synpunkter: Orden om när DU åt middag med biskop Tutu kan uppfattas som lite skrytsamma och gör att fokus kommer mera på dig än saken du ville ha sagt. (Tutus ord var dock tänkvärda.) Du kunde ha citerat honom direkt och då dessutom fått predikan något kortare.
Det andra gäller att det finns lite av tillämpning i din text. Hur ska vi förverkliga enheten? Vad måste vi vara överens om vad kan vi låta bli att enas kring? (Jfr artikel VII i Augsburgska bekännelsen.)
Tack alla för synpunkter. Goda såväl som mer kritiska. Dock måste jag erkänna att jag önskar att m vågar vara mindre anonym.
Självfallet finns det alltid saker att jobba med i en predikan. Och en predikan i skriven form är dessutom alltid taget ur sitt sammanhang -den församling den predikas för, aktuella händelser i omvärlden, gudstjänsten som helhet med psalmer, beredelseord osv. Och nu är denna som den är.
Jag håller inte med m. En inledning skall vara intresseväckande och det är din inledning just för att du berättar att du träffat Desmond Tutu. Predikan blir personligare (utan att vara privat) genom att du berättar om ett personligt möte. Det hade inte blivit lika stor bärkraft i orden om du bara sagt:
"Desmond Tutu sa en gång som svar på en fråga ..."
Dessutom tycker inte jag att en predikan alltid måste ge konkreta svar. Ibland måste tankar väckas först. Svaren, handlingen har vi kanske inom oss om vi bara tänkt först.
Att ge en massa "Hur-svar" kanske dessutom kunde blivit aningen pekpinneaktigt.
Och det är ju som du säger inte samma sak att läsa en predikan som att höra den live i sitt sammanhang.
Tack för att du delat med dig!
susie, tack!
Det är väl så att vi alla är olika. Vi tilltalas av olika saker -och förkunnar på olika sätt också olika tider i våra liv/söndagar/veckor. Jag tror att det är något gott för församlingen. Ibland behöver man undervisa/undervisas, ibland behöver man bekräfta/bekräftas och ibland behöver man utmana/utmanas.
Att vara emot är ett sätt att definiera för mig. Den apofatiska teologin bygger hela sin uppbyggnad på att vara "inte". Genom att avgränsa och ta bort det som Gud inte är, kan man finna något vad Gud verkligen är.
Jag gillar apofatisk teologi... och din predikan. (Du är modig som lägger ut den. Det kommer inte jag att göra på länge.)
Sera J, så sant. Har inte tänkt så (medvetet), men visst kan man upptäcka vad man tycker genom det man inte tycker. Liksom Gud!
Och tack. Mod krävs. Absolut. Och jag vet inte om det är värt det. Det tar på egot både åt det ena och det andra hållet ;-)
Och det vore roligt att höra dig predika någon gång. Kanske får ta med familjen på utflykt!
Jeez: Det lustiga är att hela min predikogärning ligger i en databas på nätet. Det enda som krävs är en kodsträng och den skulle vara tillgänglig för alla.
Sedan är det ju en annan sak att höra en predikan i en gudstjänst.
Återigen puffar jag lite på dig och inbjuder dig att komma förbi :)
Skicka en kommentar