Gud är nog en trött mamma som fått barnen att borsta tänderna och genast hopp i säng.
Gud är nog en farbror som grävt hela långa dagen i trädgården.
Trött dricker han sitt kaffe.
På bordet de tomma fröpåsarna.
Kalla inte Gud för "han" för då blir hon lite ledsen.
Och säg inte alltid "hon" för då blir han inte glad.
Gud är nog en blå fågel i trädgården,
Gud är nog en humlas surr, en koltrasts sång i kvällningen.
Gud är nog en hund som lunkar in i barnens rum och somnar på golvet.
Gud är nog en stjärna ensam på himlen, en vind genom träden, ett stilla regn.
Gud är nog solen som äntligen går upp,
en katt som sträcker sig på varma trappan.
Gud är nog ett barn som vaknar pigg.
Dagen ligger ännu orörd, oändlig, allt är möjligt, allt kan ske.
av Ulf Nilsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mm, så är det nog. Han är inte dum, den där Ulf.
Jag gillar särskilt liknelsen med barnet som vaknar pigg:-)
varken ulf eller gudsbolden är speciellt dum
fifiluraren
Jag gillar hans sätt att skriva, hans enkelhet gör att det svårförstådda inte känns lika svårt längre.
Skicka en kommentar