Boandet är här

Det sägs att gravida kvinnor börjar fokusera mer och mer inåt, på sig själva och på att göra i ordning boet för familjen. De yttre sakerna, stora världslägen, jobb och sånt, blir mer och mer ointressant till förmån för de nära sakerna.

Förra graviditen jobbade jag tills det bara var några veckor kvar till beräknad förlossning. Det var innan jag tidrapporterade så de sista veckorna var flextid som jag tog ut för att ligga plus-minus noll. Jag mådde topp, gick med högklackade boots och fixade julklappar och annat som en tok för att fördriva tiden. Understimulerad var nog bara förnamnet. Som tur var kom sonen på utsatt dag för jag var redan övervänt... I alla fall så slog Det Stora Boandebehovet till löningshelgen i november, dvs inledningen till julruschen. Jag som hatar folksamlingar och trängsel tyckte att det absolut inte gick att tänka sig någon annan dag än JUST NU att åka iväg och således lånade vi bil och den stackars maken tog mig till Det Stora Möbelvarhuset för att köpa hyllor och skrivbord så att vi kunde göra iordning arbetsrumet (?!), naturligtvis fick maken själv släpa, lyfta och montera.

Denna gången har boandet kommit lite mer smygande. Vi har länge haft planer på att effektivisera förvaringen i badrummet och inför förra helgen hade jag tittat ut skåp och räknat och mätt. Vi åkte iväg för att kolla hur dörrar etc såg ut live. Det blev en lätt overload med för långa köer till hjälpdiskarna så vi åkte hem igen.

Denna söndag var det så dags igen. Som tur var gillar sonen utflykter och maken är 1) inte så svårövertalad (vi har ju precis gått med i en bilpool med elhybridbilar och maken tycker nog att det är lite kul att köra en ny bil med massor med annorlunda effekter) eller 2) insiktsfull nog att inse att man inte muckar med sin gravida fru. Denna gång var allt medräknat i ekvationen. Vi åkte så vi var där när det öppnade, vi slapp köer och 1½ timma senare kunde vi sätta oss i bilen med en lapp om när sakerna kommer hem till oss. Imorgon ska jag ringa och beställa montering hos nån bra hantverkare. Det är värt varenda krona att slippa flytta på tvättpelare, montera skåp och borra i kakel själva.

Vi fortsatte vår söndag i mammons tecken på några andra företag och lekplatser i närheten. Sonen gillade vattenspelet i Heron City bäst tror jag, även om det var helt okej att åka rutschkana utanför också. Sedan åkte vi hem, lastade av några påsar och lastade in makens jobbgrejjer som hamnat hemma hos oss efter en mässa för några veckor sedan. Det var några stora lådor och 6 väskor med reklamvepor och en radiostyrd bil som han nu slapp ta på t-banan till Kista. Och vi fick se både var han jobbar och utsikten från taket på Kista Science Tower. Inte illa en solig och varm sommardag som denna! Dessutom, på vägen hem med den allra sista gnuttan ork, beställde vi äntligen stolarna till matbordet -något vi pratat om längre än badrummet. Men nu är det skönt att vara hemma!