Antiklimax

Igår gick jag upp ovanligt tidigt för att hinna till dagis med sonen redan 7.45. Det gick bra, men kändes ovant. Jag har ju kunnat ta det lugnt de flesta morgonar sedan jag blev sjukskriven och istället hämtat på eftermiddagarna.

Jag lämnade son och genomförde svåra samtalet med skarpa brevet. Det gick okej. Hem igen. Sov lite. Tittade lite på tv. Surfade lite. Lilla lillasyster kom med kompis och 10 veckors bäbis. Sniffade lite. Längtade. Träffade E som lovade jordgubbar. Åkte till barnmorskan. Hantverkarna ringde och frågade efter rätt adress. Som jag gissade. Säger en hantverkare att man kommer mellan 13 och 14 så betyder det ytterligare timmar plus eller minus. Men det är okej. Lilla lillasyster satt ju här hemma hos oss och åt mat och gullade med bäbis och pratade med vän, det gick ju ingen nöd på dem.

E och jag godfikade utanför dagis innan vi visade oss för sonen. E bjöd honom på jordgubbar och han visade henne fjärilarna de "odlat" medan jag anställde en barnskötare.

Buss hem. Pirr i magen. Hur skulle badrummet se ut? Skulle det vara färdigt eller höll dom fortfarande på? Hiss upp. Sonen exalterad. Mamman också. Sonen hoppar ur vagnen, öppnar dörren...

...lådor i hallen? Tyst och tomt i lägenheten så när som lite lilla lillasysterjoddel?

Antiklimax. Missuppfattning. Högskåp hade chefen inte hört, bara överskåp. Således var överskåpen monterade men ej uppsatta. Tvättpelaren var vriden, men jag måste ringa igen. Puh. Jag som skulle föda barn idag. När blir det nu?