Earthly

4 apelsinkärnor. Fulla med möjlighet till liv.

Vad har jag inneboende i mig?

Hear

Lyssna! Vad hör du? Vem lyssnar du till? Vad lyssnar du på? Och vad stänger du av inför? Vad missar du när du inte vill/ orkar/ mäktar med att höra?

Lift

Vissa dagar är mer bokstavliga än andra.

Så är väl behoven emellanåt också. Ibland behövs gråzonerna, ibland de svart-vita kontrasterna.

Livet på en pinne. Eller knapp. I en lift. I en backe. En blåsig dag i slutet av februari.

Cover

Det är intressant med ord och översättningar.Vad menas med cover? Att täcka över något? Eller ett överkast? Att ta med i beräkningen/ ta upp? Ett omslag? Glidningarna, tolkningarna utmanar att se likheterna likväl som skillnaderna.

Bild? En oavsiktlig övertäckt kameralins. Med fundering om det avsiktliga och oavsiktliga övertäckandet. Om yta och djup. Om vad vi vill visa och ad vi vill se.

Vision

Ser man inte skogen för alla träd?
Eller ser man inga träd för all skog?

Och borde man sikta mot himlen för att nå trädtopparna?
Eller borde man snarare ta en trädgren i taget?

Kan vägen vara målets mening?
Vad är en vision egentligen?

Sådana saker funderar jag på idag.

live

Lev, levande, livslust.

Att våga testa nya saker, ge sig ut...

Spirit

Ande. Anda. Liv.

Klar luft. Korn som vilar.

Love

Är sugen på att använda samma bild som igår. Ett självporträtt. Kärlek är vi skapade till och kärlek har vi förmåga till, vare sig vi tror det eller inte. Och vi är älskade -inte för det vi gör utan för det vi är.

Men det blir en annan bild. En psalmvers som inte vill ge sig:

"I tjänargestalt
kom Ordet till oss och försonade allt,
steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup
och älskade världen tillbaka till Gud.
Det brustna blev helt i hans kärlek till oss
på Golgata kors"

Olov Hartmans ord i vers 2, psalm 62. En favorit av så många skäl. En annan kärlek. Den som allt kommer av. Den som inte blir mindre fast den delas och sprids. Den som tar oss på djupaste allvar. Som ser förbi allt det falska, allt det ytliga, allt det oväsentliga. Som inte skuldbelägger eller fyller med skam utan transformerar. 

Evil

Det fanns en tid i mitt liv när jag och vännen M ofta sa "jag är ond" om oss själva. En slags ironisk kommentar, ett slags självmedvetenhet gömd bakom det råa skrattet, en pik till oss själva kanske. angående vår bekvämlighet, vårt slarv och vår insikt om hur ofta vi inte riktigt levde som vi lärde.

Men gjorde det oss till bättre människor? Drev det oss att jobba med oss själva?

Ibland kanske. Allt för sällan förmodligen.

Ofta sägs att människor inte är onda, att handlingar är det. Så kan man tänka. Jag tänker också (paradoxalt nog?) att ondskan aldrig bara är utanför oss själva (varken hos andra eller mig själv) utan rakt i oss. Liksom godheten aldrig är bara utanför oss själva (eller bara i oss för den delen). Gränsen går rakt igenom var och en av oss. Inom oss bor förmågan till både gott och ont.

Så när ordet för dagens fastefoto är "evil" kan jag inte tänka mig annat än en bild på mig. Om än inte hela bilden.

Wonder

Undran och förundran

 Jag undrar hur ofta vi låtsas som ingenting när vi faktiskt blir förvånade. Jag undrar hur mycket vi tar för givet, när vi slutade förundras, över tillvarons storhet och litenhet. Jag undrar...       

World

En paradox hur vi kan leva i denna värld och säga värna den och samtidigt inte riktigt verka ta det på allvar utan i handling ständigt, så att säga, placera den ur sikte, högt upp på nån hylla. 

Utnyttjad och urblåst.

Bortglömd bland andra leksaker.

Jorden vi ärvde.

Jorden vi är satta att förvalta.

Världen vi lever i och av.

Den enda vi har att ge vidare till våra barn.

Settle

Preludes

by T.S. Eliot

I

The winter evening settles down

With smell of steaks in passageways.

Six o'clock.

The burnt-out ends of smoky days.

And now a gusty shower wraps

The grimy scraps

Of withered leaves about your feet

And newspapers from vacant lots;

The showers beat

On broken blinds and chimney-pots,

And at the corner of the street

A lonely cab-horse steams and stamps.

And then the lighting of the lamps.

II
The morning comes to consciousness
Of faint stale smells of beer
From the sawdust-trampled street
With all its muddy feet that press
To early coffee-stands.

With the other masquerades
That time resumes,
One thinks of all the hands
That are raising dingy shades
In a thousand furnished rooms.

III

You tossed a blanket from the bed,
You lay upon your back, and waited;
You dozed, and watched the night revealing
The thousand sordid images
Of which your soul was constituted;
They flickered against the ceiling.
And when all the world came back
And the light crept up between the shutters
And you heard the sparrows in the gutters,
You had such a vision of the street
As the street hardly understands;
Sitting along the bed's edge, where
You curled the papers from your hair,
Or clasped the yellow soles of feet
In the palms of both soiled hands.

IV
His soul stretched tight across the skies
That fade behind a city block,
Or trampled by insistent feet
At four and five and six o'clock;
And short square fingers stuffing pipes,
And evening newspapers, and eyes
Assured of certain certainties,
The conscience of a blackened street
Impatient to assume the world.

I am moved by fancies that are curled
Around these images, and cling:
The notion of some infinitely gentle
Infinitely suffering thing.

Wipe your hand across your mouth, and laugh;
The worlds revolve like ancient women
Gathering fuel in vacant lots.

Injustice

Det är orättvist att min vän Linda inte finns bland oss längre. 5 år har det gått. Jag saknar fortfarande så det gör ont. Orättvisor kämpade hon också mot. Systematiskt genom att försöka göra sin del. Med sina gåvor och sitt engagemang.

See

Vad vill jag se? Vad vill jag låta bli att se? Vad kan jag inte blunda för?

Läser artikel på morgonen och funderar på vad jag tänker själv. Och vad jag gör. Och känner. Om det nu spelar någon roll, det där sistnämnda.

I flödet blinkar en bild förbi. Fotografen har fått pris. Om bilders kraft pratar han. Jag betraktar bilden Känner sorgen. Ilskan. Vanmakten. Men gör det något mer med mig?

Drar mig till minnes en facebookdiskussion om diakoni. Om de stora perspektiven och de små. Och hur jag argumenterade för att man måste fightas på två fronter. Både lägga om såren och ta bort taggtråden (utifrån en bild att man kan lägga tid på att plåstra om människor som skadat sig på en taggtråd eller man kan gå och ta bort taggtråden). Nu är ju en del av problemet att det inte är en taggtråd att ta bort. Det är inte alltid som den är helt synlig. Men hur man än problematiserar och kämpar hårt för att få bort den, så behöver de skadade också omvård. Inget antingen eller, utan ett både ock. Det låter ju fint, eller hur?

När jag ser, vågar se, förändrar det mig? Låter jag det förändra mig? Eller är det så att jag inte riktigt ser, vågar se, förrän jag redan förändrats? Att en förändring är nödvändig för att jag ska kunna se?

Matt 13:13

Return

Att återvända, att vända om, att göra om. Olika betoning, olika känsla, olika värdering? Funderar var jag behöver trycka på return i mitt liv. Backa lite för att kunna gå framåt igen. Skriva rätt, göra rätt, som det var menat... 

Who am I?

Vem är jag? Funderade på ett självporträtt, rakt upp och ner. Det säger också en del. Om fåfänga, hur många omtag innan det dugit? I vilket ljus? Med vilken bakgrund? Varför? Funderingar om att acceptera sig som man är, om yta och djup bortom det synliga, fasaden. Om det man vill visa upp och det man inte vill. Det andra ser vid första anblick -och det som de kanske upptäcker vid närmare betraktelser.

Tog den här bilden under dagen. Min utsikt idag. Oftast med kollega i blickfånget. Fascinerades av de djupa väggarna, över historien som gjort dessa väggar nödvändigt tjocka -och så småningom onödigt tjocka. Funderar på mina egna väggar. Var jag byggt murar. Och varför. Och om de är nödvändiga nu. Funderar kring var jag släpper in ljus (och syre) till mitt inre. Så det blev ett självporträtt. På ett annat sätt.

Fasteblogg 2013 prelude

Årets fasteblogg börjar. Lite sen i starten pga enhetsdagar och (goda) samtal från morgon till kväll.

Det blir ett foto om dagen enligt detta. Välkommen på min resa. Välkommen till en egen resa.