Men det blir en annan bild. En psalmvers som inte vill ge sig:
"I tjänargestalt
kom Ordet till oss och försonade allt,
steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup
och älskade världen tillbaka till Gud.
Det brustna blev helt i hans kärlek till oss
på Golgata kors"
Olov Hartmans ord i vers 2, psalm 62. En favorit av så många skäl. En annan kärlek. Den som allt kommer av. Den som inte blir mindre fast den delas och sprids. Den som tar oss på djupaste allvar. Som ser förbi allt det falska, allt det ytliga, allt det oväsentliga. Som inte skuldbelägger eller fyller med skam utan transformerar.
1 kommentar:
Det är verkligen en helt underbar psalm.
Men ... Kanske är jag petig, kanske tänker vi olika, men jag tror inte att vår kärlek och Guds kärlek är olika. Jag och biskop Nygren är inte överens. Jag tror att ALL kärlek kommer från Gud, all kärlek ser förbi det falska, all kärlek transformerar.
Det betyder inte att det inte finns problem med den mänskliga kärleken. Den är, som allt annat vi gör, störd och skruvad av vår skadade relation till kärlekens ursprung. Men det är när vi älskar som vi är närmast Gud, eftersom kärleken kommer från Gud. Även den fysiska, förvirrande, berusande mänskliga kärleken. Det är inte en annan kärlek, det är kärlek från Gud, genom mig, till dig.
Skicka en kommentar