Vill men...

Ögonen faller ihop. Tvingas upp. Bara lite till. Huvudet vill. Lite mer tid med de egna tankarna. Få ihop det där som hände. Det där man läste. Det där man erfor. Det där man missade. Så man kan låta gå, eller ta tag i. Vad som nu verkar bäst. När man vaknar till den nya dagen.