Rapport från första skoldagen

Första skoldan för den förstfödde idag. Happening på morgonen och ännu större happening på kvällen. Elias stod nedanför den stora trappan och höll min hand hårt. De ropade upp alla klasser och de fick gå upp och träffa sina lärare. Elias hade lite myror i brallan och försäkrade sig flera gånger att jag skulle säga till när det var dags för honom att gå. Jag väntade mig en kram eller lite tvekan, men han gick direkt.

Och det hade nog varit en bra dag visade det sig när jag plockade upp honom vid ett. De hade mest haft samling och sjungit Broder Jakob (till kvällens invigning av denna nya skola). Pannkakor hade avnjutits i en annan byggnad (där andra åt, berättades det andäktigt!) och det hade nog lekts lite ute -men bara med den enda kompisen som kommer från samma dagis. Jo, han är lite blyg och han har stark integritet.

På kvällen var det invigning. Han visade sin låda och sitt klassrum (eller sina och förskoleklassens) och tycker nog att det här ska bli bra.

Ester ville se allt. Och sedan kom dippen. För alla tre. Vi tog tunnelbanan hem. En station. Men vi orkade knappt gå det vi var tvungna. Ester somnade på en halv minut från det att huvudet låg på kudden. Elias kollade klart på en film och somnade snabbt efter lite krokodiltårar om utebliven läsning (en deal för att han skulle få se klart filmen). Men jag undrar ändå om inte mamman är tröttast av dem alla. Det har varit en ansträngande dag med många fjärilar i magen.