Halvlek

Morgonen började alldeles för tidigt. Igen. Snorig dotter hade svårt att sova. Hela natten. Maken och jag konstaterade båda två att det bara var att hantera dagen. Så med snabbpusslande kom vi fram till att han ställer in ett möte, jag har mitt enda och sedan tar jag över. Voilá.

Motgång 1: sonen ville absolut vara hemma också. Vilket han hade kunnat få om vi varit hemma hela dagen. Men nu var maken tvungen att ta med dottern till Östermalm för avlämning hos mig för att det skulle funka. Och vagn funkar ju för en snorig tjej också. Sonen har det bättre kortdag på dagis. Kaos blev glad ordning redan på väg till busshållplatsen. Men det är inte roligt under tiden det är.

Motgång 2: dotter lämnas, glad i hågen utforskar hon ecpeditionen medan jag plockar ihop. Hon vill inte gå. Jag vill. T-banan hem. Hon somnar nästan. Jag håller vaken -alltid bättre att sova med lunch i magen. Hemma. Nyckel? Var är nyckeln? Ridå. Hemma. Inne. Bakom låst dörr. Tänka snabbt. Smsa make. Gå till sushistället rätt nära för mat. Suck. Alla glada. Buss till Fridhemsplan. Möta make. Få nyckel. Åka hem. Sova. Typiskt bra idé.

Men fler motgångar kan vi väl hoppa över idag? Maken och jag firar ju ändå bröllopsdag idag. Sju år. Sonen räknade i morse. Det är två år utan honom. Vi måste haft tråkigt då.