I fredags hade jag ett intressant samtal om föräldraskap idag. Är det så att min generation är både gränslös (arbetet får ta all tid) och sätter hårda gränser (kring barn och hemmaliv)? Att vi gör mycket i flock? Alla skaffar nummer två inom två år, alla börjar dagis när de är 1 ½... Att vi är politiska analfabeter som tar välfärdssamhället för givet med dagis, barnbidrag, bostadsbidrag osv? Att vi är historielösa? Att vi sätter oss själva först. Alltid. I andra hand kommer barnen (i bästa fall)?
Svart-vita påståenden, javisst. Men kanske är det det som behövs för att höras i mediabruset.
Full av trista gråzoner så håller jag med till en viss gräns. Generaliseringar är alltid knepiga, för det finns ju många undantag. Men jag känner ändå nånstans igen min generation. Hur kan man klaga på att man betalar maxtaxa till dagis till exempel? Man har ingen koll på vad det egentligen skulle kosta om inte staten subventionerade. Ingen koll på vad man betalat för säg en 15 år sedan. Ingen koll på vad det kostar i andra länder. Ingen tacksamhet...
Vad tänker ni? Håller ni med? I vad? I vad inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Well, fyrahundraspänn för fem dygn sjukvård, med ett akut kejsarsnitt strax efter tre på natten...
Det är tur att man inte bor i Amerikat, den fakturan hade inte varit rolig.
Jag vet inte vad det kostar att ha ett barn på dagis, men jag gissar på 1500-2000 spänn..?
Det ÄR mycket pengar.
Å andra sidan kostar det 250 spänn att bli klippt, och det tar en halvtimme (Well, en lite kort halvtimme i värsta fall). Räkna om att boka upp en frisör 40 timmar i veckan, fyra veckor i rad så blir helt plötsligt den där dagisräkningen rätt human.
Japp, beroende på inkomst förstås. Max i Stockholms kommun är 1680:-. Men betänk då att du slipper ytterligare 100 000 om året per barn, vilket kommunen betalar förskolan +- beroende på barnets ålder. För 15 år sen betalade man lätt 8000:- per barn och månad.
Som femtitalist och med en dotter som är född 80, så ser jag precis det du säger om klagandet om att det är dyrt med vissa saker men det är en generation som slösar fruktansvärt på onödiga saker! Och de har delat upp sina liv i tårtbitar som de sällan eller aldrig får att stämma och de har inget helhetsperspektiv på livet. Barnen ska tas om hand där, kroppen där, och man äter skräp i brist på tid, köper vitaminer och weekendkurer, spa och tidsödande försköningsgrejer för att sen förstöra allt med stress och färdiglagad skräpföda.
Jag som är (inte gammal men :)äldre betalar gärna skatt och handlar utan kredit men vill ha tid att baka och laga riktig mat. Kanske är det så här bara i vår familj... men visst finns det generationsskillnader i stort.
Jag har två ungdomar i min bekantskap som var med om trafikolyckor i sommar(dock inte samma). Båda fick åka helikopter från Karlstad till Uppsala för specialistvård. En av dom har just kommit hem menska på ett rehab.hem. Den andra liggerännu, 3 mån. senare kvar på sjukhus. Detta skulle dessa föräldrar inte kunnat betala själva.
Intressant att ställa saker emot varandra som i första inlägget här.
Jag jobbar själv på förskola och känner att nu för tiden kretsar allt kring barnen men ingen har tid med dom.
Alde, visst är det märkligt. Allt är dyrt -utom leksaker till sig själv!
Marianne, välkommen! En viktig reflektion som jag tror att alla måste prata om -varför har vi inte tid med barnen? Vi säger att barnen är bortskämda -de får det mesta de pekar på. Men samtidigt så har vi inte tid att lyssna på deras inre viljor, drömmar och behov. Vi stör dem i deras lek för att vi ska göra saker, vi pushar dem att göra en mängd aktiviteter (så att de inte ska ha tråkigt? för att de ska utveklas?) men glömmer bort att se vart leken för dem. Det är krångligt att låta dem hjälpa till så vi slänger ut dem ur köket och sedan undra vi varför de aldrig hjäler till när de blir äldre? Och ligger på halvgolvet och skriker (att vi ska se dem).
Hm. Jag går igång lite, delvis av eget dåligt samvete. Jag gör också så. Men jag försöker att inte göra det. Good enough hoppas jag på.
Hej igen i denna sena timma. Kul diskussion.
Det är ju så att vi alla har 24 timmar/dygn, vad vi gör den tiden är vårt fria val och en prioriteringssak. Har jag ett jobb som kräver mycket tid ja, då har jag prioriterat det. Tycker jag om att spela golf ja, då hinner jag det men annat får stå tillbaka. Vill jag ägna mig åt barn och hem ja, då får jag avstå något annat. Alltså.....gör det du tycker är viktigast! Har själv två barn, visserligen 18 och 21 år men de har också varit små.
Skicka en kommentar