En missionerande kyrka

Jag har ju förmånen att få sammanträda en massa. Igår var det dags igen. Jag var på SMRs årsmöte som gästande deltagare från SKR. Jag hade inga direkta förväntningar, annat än mingel och lära mig mer.

Efter morgonbön i Domkyrkan (här är jag fö döpt, konfirmerad och prästvigd... gissa om det är hemma?!) så var det dags för inspiration i form av Kjell Nordstokke som arbetar på LutherskaVärldsförbundet med mission och utveckling.

Nu till kritan. Hans anförande handlade om vad mission är: grundläggande identitet eller utåtriktad verksamhet? Han utgick från ett väl läsvärt dokument som har några år på nacken nu. Det finns översatt till svenska men annars kan man ladda ner det här.

Några poänger:
*missionen är Guds, inte "min" eller "din"...
*"Jesu mission är först och främst inkarnation". Jesus är förebilden: att vara aktivt närvarande i människors vardag och liv...
*mission är relationsbyggande och ett evigt förpliktigande...
*det en del av Kyrkan gör tillhör hela (den världsvida) kyrkan...
*mission är inget perifiert utan en del av kyrkans grundläggande identitet -och därmed en integrerad del av kyrkans hela liv...

Och det utmanar! Två av frågorna vi fick att diskutera efteråt var: hur ser en teologi ut som inspirerar och stärker till mission? samt Om kyrkan fullgör sitt missionsuppdrag genom "accompaniment", dvs genom att vara förljeslagare till människor i den komplexa värld i vilken de lever, vad innebär det för kyrkans teologi?

Vad tänker ni?

Ekumeniska samtal

Hur är man varsam om sin egen tro och övertygelse, sin sårbarhet och mänsklighet, samtidigt som man är varsam om "den andres"? När det kommer till kritan -är det inte svårare än vi vill erkänna? Vad innebär det implicita sanningsanspråk som var och en av oss är bärare av, genom vår tro?

Turistens klagan

Dagen har tillbringats med gudstjänstplaneringar, baksmak och en hel del klagande över brännbollen som skulle spelas på ungdomskvällsavslutningen. Jag klagar till strax innan mässan sa jag och kvart i sex (för att vara exakt) slutade jag. Vi firade mässa och gick sedan ut och spelade kubb! Japp, mitt lag vann, grillkorv och mördarkakor åts i mängder och vi kånkade till sist hem med heta engångsgrillar (procession och rökelse kan väl aldrig vara fel?) för att avsluta hemmavid med prisutdelning och kramring.

En typiskt bra dag.

Överraskningar

När man städar i förråden på jobbet vill man inte hitta en påse med brännbollsrack, bollar och mögel (misstänkta fd apelsiner).

När man städar i förråden på jobbet och inser att ingen spelat brännboll på ett år ger man upp.

Helt enkelt.

*harkel*

Sedan jag blev präst för 8 år sedan har jag varit sjukskriven med talförbud två gånger á två veckor. Det är svårt att göra sitt jobb utan att få tala. Och eventuella konfidenter som man kan lyssna till skulle nog bli frustrerade att inte få ut ett endaste pip...

I några dagar nu har allergier i kombination med nån liten förkylning gjort att jag hostar och rosslar och snorar en hel del. Särskilt i kombination med prat. Därför vilar jag rösten och allas öron ikväll. Imorgon är det mässa med små och stora (välkomna!) och jag får kanske tänka om predikan till en mer tecken- eller bildbaserad än den jag har?

Flyttgröt

När man åker till någon man tycker om med lite bäbisgrejjer och för att se den nya lägenheten kan man ju tro att man skulle ta med sig någon present. Det gör inte vi. Vi tar med oss ett stycke fikasugen son, en trött och gnällig dotter och, okej då, lite bensinmacks inköpt fika. Och så stoppar vi barnen i badkaret. Inte för att det skulle invigas (det hade tydligen använts tre gånger redan, trots att hon inte ens sovit där en enda natt sedan hennes saker flyttades dit för en vecka sedan) men för att få slut på gnäll. Det är ju alltid funkis.

Det börjar bra

Sång, pussar och karta till en fiskedamm!

Och napp blev det också!

Sonen har pysslat, knepat och valt. Lyllos mig!

barn och nattvardsteologi

Idag skulle jag prata gudstjänst och nattvard med barnkörerna inför Heliga Trefaldighets dag och "Mässa med små och stora". Första kören gick okej. Dom gick i sex-års och ettan. Efteråt pustade jag ut och tänkte att den andra kören i alla fall blev lättare eftersom de är äldre.

Den andra kören var inte äldre. Det har skett förändringar under året jag varit borta. Den andra kören var den efterlängtade och efterfrågade småttingkören för 4-5åringar.

Det var inte lättare.

En dag på fjärilshuset

Hjälparen kommer...

...är söndagens tema. Efter musikgudstjänst där jag hade ABF-orkestern som hjälp för att förmedla evangelium åkte jag ut i hooden för att hjälpa Essa packa flyttlådor. Några blev det innan jag styrde kosan hemåt igen för att umgås lite med mina barn.

Och gissa vem som skulle behöva lite hjälp här i det minst sagt eftersatta hemmet?

Nya vägar väntar

Jag har fått en ny tjänst!

Det känns spännande, roligt och lite vemodigt.

Som det ska.