Man skulle ju kunna tro att sammanträden är tråkiga. Ibland är de förstås det med mycket information, politisk korrekthet och pappersvändande. Men oftare glimmar det till och samtal och möten ger något mer!
Igår kväll samtalade vi utifrån några frågor som Katrin Åmell (direktor för Ekumenisk teologi på SKR samt dominikansyster) ställde. Syftet var att dela erfarenheter och ha nära samtal som möjliggör att lära känna varandra på djupet. Vi satt i mindre grupper och delade -med våra vitt skilda kyrkliga kulturer, erfarenheter och ibland teologier. Nu skickar jag vidare några av "frågorna" till er, delvis modifierade: vad tänker ni?
* Kan man möta Gud i mötet med människor av annan tro?
* Gudsmötet i det oväntade, erfarenheter av det?
* Att vara beredd att förändras i mötet med andra människor/kulturer/traditioner? Möjlighet eller hot för den egna tron?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Intressant. Få se...
Ja, jag är helt övertygad om att man kan möte Gud i mötet med människor av annan tro. oavsett deras tro är de ju skapade av Gud, och älskade av Gud, bärare av livsande.
Gud i det oväntade...lurigt. Vad menas? Om man ser mötet med en annan människa som ett möte med Gud också, så ja, det är klart att jag har gjort det. Men direkt "nu-mötte-jag-Gud"-erfarenhet har jag bara haft tre gånger, och det var väl både lite oväntat och väldigt bekant och skönt.
Vad var det mer? Just det ja, förändras. Hm, Men det gör vi ju alltid, oavsett vi vill eller inte. Och kanske allra mest när vi inte förväntar oss det, eller önskar det. Frågan är väl snarare om vi inser hur vi förändras och vad denna förändring leder till. och med medvetandet om att förändring är oundviklig, kan man lära sig hantera varje möte som en möjlighet istället för ett hot.
Sådär, lite snabbt funderat en onsdagskväll. Men vad tycker du då?
Kan man möta Gud i mötet med människor med samma tro?
Om man nu ser sig som att ha samma tro (om nu "samma tro" finns) kan vi väl anta att man har samma religion också (som jag ser som trons ideologiska överbyggnad) - och hur "vet" man att man möter Gud och inte bara bekräftar sig? Däremot i mötet med andras gudsbild blir min egen tydligare.
Jag vet inte om jag håller nmed mig själv här, jag bara funderar högt.
Gud är större.
enar, det var elegant sagt! För nog har alla sin egen tro och sen kan man välja att lägga den i en religion alt. den "passar" mer eller mindre i en religion...
och revligt att få tänka högt tillsammans :-)
~o,d et är bra det här med internet och så. På nåt sätt är det liksom mer tillåtet med andligheter och övertygelser här än i den där verkligheten man möttes i förr.
Ja, det är märkligt. Kanske är det att andlighet och religiositet är förpassad till den privata sfären -och på internet får man vara privat på ett annat sätt.
Visst tror jag vi kan möta Gud i möte med människor av annan tro. Ingen religion har heller den fullständiga bilden, sanningen om Gud. Gud är alltid större...
jämtalndstösen, sannerligen. GUd är större!
Skicka en kommentar