Idag åkte Ester och jag på utflykt till Uppsala.
Vi åt lunch med biskopar, irakiska gäster och andra. Ester skötte sig exemplariskt och maten var god. Jag var väl rätt fräck när jag tackade ja till inbjudan med förbehåll att kunna ta med Ester, men inbjudan kommer inte varje dag och varför ska jag hålla mig undan dylika tillställningar bara för att jag inte kan ha barnvakt annat än kortare stunder? Karlarna har ju inte amningsproblematiken när de är pappalediga...
Sedan var det i alla fall gudstjänst i Domkyrkan. Tillbaka till rötterna för mig. Där är jag döpt (som 14-åring), konfirmerad och prästvigd. Där har jag gjort och firat gudstjänst genom min tonår och student. Där har jag under några somrar varit tjänstebiträde och guidat och haft andakter. Det är något särkilt. Som att komma hem. Trots pompan -eller kanske just pga den... Ester tyckte nog att det var lite konstigt med så högljudd musik strax efter den totala tystnaden när kungen och drottningen travade in, men hon gillade lamporna desto mer!
Till sist var det dags för universitets aula och själva öppnandet av mötet. Jag kunde inte processera (alla trappor) och fick gå in bakvägen/handikappingången. Ester vaknade förstås när vi kom in och allt började och var nöjd ungefär en kvart. Dvs under öppnandet och Ärkebiskop Anders anförande. Jag retirerade diskret, gav barnet mat och tog tåget hem. Man blir faktiskt ganska trött av att mingla med många under en dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Härligt att du kunde vara med en stund i alla fall.
Aja, jag hann ju med det mesta! Och öppnandet är ju mycket hälsningar osv. Det intressanta är ju att prata med folk, tex den irakiske presbyterianske pastorn (finns bara 5 församlingar i hela Irak :-) )...
Antar att mötena kan bli lite sega stundvis. Roligare med mingel :-)!
Jepp. Mingel är oftast kul. Segt är okej ibland. Fast inte med en social bäbis! Det var förvånandsvärt många gubbar som gullade med Ester faktiskt. Det var som att kvinnorna nästan var mer besvärade slår det mig nu... undrar varför.
Jeez: Märkligt, annars är det oftast vi kvinnor som blir alldeles till oss när vi ser en bäbis.
Vill du komma på en QS/Scrapfika på söndag?
Du kan behöva bli neddragen i scrapträsket.
Eva, det är just så jag tänkt. Men kanske är det att i detta sammanhanget så har man som kvinna fått saka en del för att vara där man är? Och alltid spelat med männens regler? Och här kommer jag och tycker att jag ska ha ungen med mig? Eller så är det bara olika personligheter, och sanning å säga så var det ju nästan bara män där, så procentuellt sett så var det kanske lika många män som kvinnor som "gullade"?
Peterlina, jag ska höra med maken vad han säger, men det vore skoj! Jag kan ju fika om jag tröttnar, det är jag bra på! ;-)
Jag köper ditt resonemang om männens regler, Jeez.
Skicka en kommentar