Bläk

Hu vad man kan hitta i ens hem.

I morse skulle sonen alldeles bestämt ha tandkräm från den nya rosa tuben och inte från den gamla gula som vi pressade ur en sista klutt från (exakt samma innehåll, men av någon anledning har han bestämt sig för att den gamla är för stark). Problemet var bara att den rosa var spårlöst borta. Sonen visade välvilligt var han trodde att den var -bakom en bänk i köket. Men nej, där var det tomt och efter en del hjärtskärande gråt, några kramar och avledande manövrar så lyckades tänderna bli borstade och sonen och fadern kunde cykla iväg till dagis. Jag lovade att titta efter tandkrämen under dagen.

Nu gjorde jag det. Första tanken: att öppna skåpdörrarna till skåpet och titta inuti istället för under. Den ena sidan, inga konstigheter. Men den andra. Vad möter mig? Den rosa tandkrämstuben? Icke. Nej, en inplastad dekomposterad gurka ligger i all sin ensamhet på den nedre hyllan. Tyvärr var inplastningen inte tät så det både luktar och har runnit ut gul-brun-grön gurkguck.

Tandkrämen? Frågan är om jag ens vågar leta vidare. Kanske hittar jag en gammal tomat i videoskåpet. Eller ett gammalt smörpaket i sonens tågbaneback. Jag tror vi måste ha ett snack om detta med att gömma grejjer.