Kom om fem minuter

Sonen släcker efter att ha läst klart ett kapitel i Harry Potter. Han ber mig komma "om fem minuter". Det är en ritual vi har. Ibland somnar han på en gång efter det. Ibland ropar han frustrerat efter tio minuter och undrar om vi inte kan räkna. Ikväll smyger jag in i hans rum och pussar hans panna efter kortare tid. Jag förstår att han låtsassover. Att han njuter av mys utan att behöva erkänna det. Det är också en ritual vi har, eller han. Man kramas och låtsas hålla fast. Han låtsas bli fasthållen och låter sig bli kramad, tankar närhet.

Jag pussar i alla fall hans panna och han ler. Och hjärtat svämmar liksom över med kärlek. Så stor han blivit. När jag stänger till dörren efter mig ber han mig komma om fem minuter igen. Men det behövs inte, han sover innan jag hunnit svara.