Den 9 december bröt vattkoppor ut på dottern. Den 13e hittade vi första koppan på sonen.
December brukar vara en intensiv jobbmånad.
Vi har pusslat med tider, bokat om möten, jobbat på kvällar, hittat barnvakt med egen vattkoppig son, sprungit till försenade bussar, börjat handla mat på internet -och julklappar, gått på varandras nerver hemma, myst, kliat, lekt, läst, brottats och lite till.
Det är inte helt dumt faktiskt att få lite perspektiv på vad som är viktigt och inte fullt så viktigt. Både jobbmässigt och privat.
Man kanske kan säga att vattkopporna faktiskt kom rätt lägligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar