Läser om när oväntade saker dyker upp i krubban. Och tänker att det borde dyka upp oftare. Jag har också läst Debbie Blue. Och vet dessutom hur bekvämt det är med det väntade, och att gå på i samma gamla vanliga förkunnelsetofflor.
Men när det oväntade dyker upp utmanas man. Det kan bli pannkaka men det kan också bli riktigt bra.
Jag hade ett dop för ett tag sen (i somras? I våras? Minns faktiskt inte), där dopbarnets storebror väldigt gärna ville ha med sin leksaksdinosaurie. Detta tyckte inte föräldrarna eller om det mor-/farföräldrarna var lämpligt. Vid ett obevakat ögonblick hukade jag mig ner till pojken och frågade om vi skulle gömma dinosaurien i dopfunten (det står en silverskål inuti stenfunten). Under hela dopet var han en exemplarisk storebror som andaktsfullt stod bredvid dopfunten medan lillasyskonet döptes, psalmer sjöngs, böner bads och bibelord lästes. Alla var mycket imponerade.
Efteråt tog han triumferande fram dinosaurien. Jo. Om vi säger at Gud älskar alla, då får vi inte utesluta dinosaurierna heller. Gud vet hur många fler vi utesluter för att vi inte tycker det är passande. Det stora doptalet höll inte jag den dagen, den höll storebror. Och hans dinosaurie.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar