Dan före dan...

Det finns mycket att vara tacksam för. Det är det sannerligen.

Idag tänker jag på alla dem som får leta efter tacksamheterna på riktigt.
Alla dem som lever i trasiga relaioner.
Alla dem som har någon omkring sig som dricker för mycket.
Alla dem som bara känner stress och press.
Alla dem som hungrar.
Alla dem som är rädda.
Alla dem som sörjer.
Alla dem som fryser.
Alla dem som är ensamma.

Och jag hoppas att jag aldrig slutar tänka på dem och mer än så: agera.
För en bättre, mer solidarisk, värld.
För en mänskligare värld.