Att Usa-resa tar på krafterna. Att tvinga in kroppen i en ny tidszon, konferera och socialisera dagarna i ända och sedan tillbaka till gamla todszonen igen. Men sol, värme, inspiration och mycket andlig föda ger också mycket energi.
Jag är glad att jag tog mig till Atlanta. Jag är glad för alla kollegor, alla kloka, roliga, spännande, spirituella, vardagliga, annorlunda präster och pastorer som jag får dela livet med.
Jag är också glad för böcker man snubblar över på flygplatser, som säger allt det där man så väl behöver i rätt tid. Välsignat regn är det, som vattnar själens jord.
För att tvinga tillbaka kroppen till vanlig tid tog jag med mig barnen och åkte ut i skärgården. Sol, värme och ivriga barn hjälpte.
Jag är glad för mina härliga barn. Som hjälper mig att leva i nuet varje dag.
Jag är också glad för tid att läsa böcker, i skuggan vid strandkanten med ett öga och öron vaktandes de badande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vlken vacker beskrivning<3
Jag har precis upptäckt Din blogg via en gemensam bloggföljare (jag står bakom ”Håkans Blogg”). Jag blev genast fångad av ”Jag är den jag är” och av Anna Greta Wides dikt, båda texterna träffade mig mitt i hjärtat. Jag kommer med intresse och nyfikenhet att följa Din blogg framöver.
Håkan, välkommen hit, till denna numera sporadiskt uppdaterade blogg om högt och lågt!
Skicka en kommentar