Vid nattvarden idag delade jag ut vin. En liten flicka tittade förväntansfullt upp från altarrundens knäfall med oblaten i ena handen. Jag sträckte kalken över räcket så att hon skulle nå att doppa. Den andra handen var snbbt där.
Kloink, kloink.
I vinet ligger plötsligt två kronor.
Kollegan med den andra kalken fick ta resten av kommunikanterna själv. Jag ställde mig vid altaret och mediterade över offer. Våra offer. Och Guds offer. Offer i offer.
(Jo, det var nog så att flickan i fråga blivit tillsagd vid offergången att man absolut skulle lämna sina kronor där, inte ta dem med sig och så kom jag där med nåt kollekthåvsliknande och hon hade några kvar...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Fantastiskt!
Fan tastiskt vilka välsignade slantar ;)
Duuu... bloggträff 12-14 juni...
Hihihi! Då skulle du haft en fin liten "fiska upp oblaten"-sked som vi har ;) Fast å andra sidan ska man nog inte dricka vinet som slantarna avrit i ändå.
Essa, yup.
Hosanna, Fan-tastiska? ;-)
Och är tyvärr upptagen fre-lör... annars definitivt lockande!
Maria, man skulle kunna tro att det i min församling finns oblatskedar, men klockaren känner inte till detta bruk (och han ju koll på silvret). Har dock hört att det i min förra församling lär ha varit en viss diakons uppdrag att bära in oblatskeden i processionen vid en viss högtidsgudstjänst.
Det blev lite fel. Ingen planerad särskrivning även om man kan tro så ;) Trist att du inte kan komma.
Skicka en kommentar