Jag firar Samling vid krubban långt hemifrån. Maken lägger dottern. Sonen bygger rymdlego i köket och i ensamheten sjunger han högt: "Ja, må han leva! Ja, må han leva! Ja, må han leva uti hundrade år..." och sedan fortsätter han så som man ska: "Ett fyrfaldigt leve för Elias: Hurra, hurra, hurra, HURRA!"
Jante känner han inte till ännu. Jag hoppas att de slipper träffas. Det är härligt med oförställdheten!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar