torsdag 23 oktober 2008

Att förlora ett barn

Det går inte att vara oberörd. Nära berättelser om när Patrik och Marie förlorar sina barn. När Linda förlorar en bror. Berättelser om männsikor Jutta och Göran och Lars har mött genom sina arbeten, människor som har förlorat sina barn, sina syskon eller barn som är svårt sjuka.

Som präst kan jag mycket teori och praktik kring sorg och kris. Jag har egna berättelser, människor jag mött. Jag har egna sorger och erfarenheter av livets dalar. Men efter gårdagens kurs är det ändå tydligt för mig: vi pratar för lite om det i kyrkan. Vi jobbar för lite teologiskt kring död, sorg, bearbetning, pastoralt bemötande. Märkligt nog. För vi jobbar ju med det hela tiden. Och det handlar inte om att vi gör det dåligt, frågan är väl bara om vi kan göra det ännu bättre. Och särskilt att mer medvetet hjälpa och lyfta de anhöriga i sina val, sina önskningar, sina tankar kring utformningen.

Jag ska fundera mer på detta. Och ritens möjlighet -och eventuella begränsning.

3 kommentarer:

Madicken sa...

Du har så rätt - det här som vi jobbar med så mycket - det behöver vi tala mer om ur flera vinklar. Den kursen skulle jag gärna ha varit med på - hoppas det kommer fler tillfällen och platser att välja på.

Liselotte Malmqvist sa...

Så bra att du fått lyssna till så kloka människor som Linda, Jutta etc. Jag trodde själv att jag kunde, visste, som präst. Tills jag förlorade min egen son och insåg att jag visste ingenting... Idag många år senare har jag redskapen, dels genom den egna erfarenheten, men det ska vi ju inte alla behöva gå igenom, tänker jag, hoppas jag... Idag om jag använder den erfarenheten får jag oftare höra att jag är oearbetad, att jag drar upp. Min erfarenhet ses sällan som en tillgång, mer en belastning. Men jag täner att vi behöver varandras berättelser, precis som du fick dela, Juttas, Lindas etc. Det gör oss kompetenta tillsammans!

Jeez sa...

Liselott, mm, det är viktigt att dela erfarenheter. Även sådana som ingen borde behöva ha.

Jag hoppas att du ändå hittar forum där din erfarenhet kan vara till nytta och "glädje" för andra -där man inte ser ner på den eller tycker den är jobbig.