Välkomnad

Så blev jag officiellt välkomnad. Det var trevligt. Barn, ungdomar, konfirmander, vuxna mitt i livet, gamla, frivilliga, nötare, sökare, bekantingar och obakantingar -"alla" var där. Och det uppskattar jag, trots att jag faktiskt hela tiden känt mig väldigt välkomnad till församlingen. Inte en dag har gått utan att någon faktiskt sagt det till mig, så där ordentligt -när man stannar upp och tittar en i ögonen och med emfas... ja, ni vet. Jag är så tacksam!

(Och på en timma hann vi med alltihopa också. Det betyder att en bra familjemässa med mycket liturgi kommer ta mindre tid i verkligheten (eftersom vi nu inte kommer välkomna mig eller andra medarbetare varje gång) och det är perfekt!)